365 Bloggen

Vi har träffat Andreas Nilsson, som driver Slottsholmen marina. Hur har båtsemestrandet sett ut under hemestern och vad kommer egentligen hända med gästhamnen framöver? Det och mycket annat pratar vi om i trettonde delen av en serie företagsporträtt du under sommaren hittar här på 365-bloggen.

Hela hans yrkesliv har han spenderat på vattnet, först som dykare och dykinstruktör, därefter genom att ha arbetat i Västerviks gästhamn. Vattnet är lite av ett andra hem för Andreas Nilsson. Sedan 2016 har han ägt och drivit gästhamnen i Västervik, Slottsholmens Marina.

De senaste åren har hamnen fått sig ett ordentligt lyft, särskilt den sidan som vätter mot Slottsholmen. Inför årets säsong invigdes ett flytande servicehus, där man hittar hamnkontoret, tvättstuga, toaletter, duschar. Servicehuset har varit ett populärt tillskott i verksamheten, berättar Andreas:

– Gästerna är jätteimponerade och hur nöjda som helst. Det är väldigt roligt att jobba, ta emot gäster och välkomna dem till Västervik när vi har så här fina faciliteter.

Västervik har under åren blivit en populär hållplats för båtsemestraren på ostkusten. Årets säsong bär dock en tydlig skugga av coronavirusets spridning. Båtturisterna dröjde i inledningen av säsongen, och redan i slutet av juli hade strömmen av båtar in och ut ur hamnen minskat avsevärt. Och det riktiga trycket, det menar Andreas har uteblivit.

– Det har varit mycket mindre besökare än vanligt och säsongen har kortats ner avsevärt, men jag är väldigt nöjd. Det hade kunnat vara helt tomt. Kollegor på andra orter har haft en beläggningsnivå under tio procent, de har det mycket värre, säger Andreas.

Västervik är, enligt Andreas, ett naturligt stopp på seglatsen från Stockholm och Gotland. Nya bryggor har gett hamnen möjligheten att ta emot flera större båtar, något som enligt Andreas har gett skörd.

– Snittstorleken på båtar har ökat om man jämför med föregående år. Vi har båtar inne i hamnen som uppgår till uppemot hundra fot. En fördel med vår hamn är att det är ganska djupt, vilket gör så att vi klarar av att ha stora motorbåtar och segelbåtar som inte alla andra hamnar klarar av, säger Andreas.

Andreas beskriver hamnområdet som en egen liten stadsdel. Trots att mycket har hänt i området de senaste åren har Andreas flera ytterligare projekt på gång. Även den bortre delen av gästhamnen ska fräschas upp och fler båtplatser ska tillkomma.

– Jag har gjort en del stora investeringar under sommaren som inte är offentliga än. Men jag hoppas att allt ska vara färdigt till våren, säger Andreas.

Exakt vilka planer som smids gällande gästhamnens framtid återstår att se, men vi kan förmoda att det fortsatt kommer vara ett viktigt nav i Västerviks näringsliv flera år framöver.

Vi har träffat Karolina Pettersson och Lovisa Andersson, som tillsammans driver kafét Nyhults goda hantverk. Hur har sommaren varit, och varför blev just Nyhult platsen för systrarnas kafé? Det och mycket annat pratar vi om i tionde delen av en serie företagsporträtt du under sommaren hittar här på 365-bloggen.

Längs med en slingrande väg i skogarna utanför Hallingeberg ligger Nyhult. Med dess röda husväggar och vita knutar är det en småländsk idyll. Sedan förra året huserar kafét Nyhults goda hantverk i en lada på gården, där besökaren hittar både keramik och fika signerat systrarna Karolina och Lovisa.

– Vi ville ha något gemensamt där vi kunde visa upp vårt hantverk, min keramik och Lovisas mat. Vi ville ta vara på kunskaperna vi har tillsammans och göra något riktigt bra. Det här är en släktgård, som länge stått öde under förfall. “Här kanske man kan ha ett kafé”, tänkte vi, säger Karolina.

Nyhult öppnade i mitten av förra sommaren. I år har man öppet från maj till september. Systrarna tror att den lantliga idyllen lockar mer än vad avståndet avskräcker. Området är stort och de många sittplatserna är placerade långt ifrån varandra, kafét har därför varit ett populärt utflyktsmål under pandemisommaren.

– Många som kommer hit trivs väldigt väl. Barnen kan leka i naturen och de äldre kan sitta avskilt i lummiga bersåer. Det finns något för alla, säger Lovisa och fortsätter:

– Den här platsen är väldigt speciell för oss. Vi åkte ofta hit och fikade när vi var små och Nyhult är på något sätt förknippat med just det. Därför kändes det på något sätt självklart för oss att det är i Nyhult man ska fika.

Systrarna har sedan ung ålder haft ett stort intresse för sina respektive hantverk. Karolina har utbildat sig inom drejning och hennes verk finns på plats i kafét. Lovisa driver ett cateringföretag och har sedan länge en passion för mat. Utöver systrarnas egna hantverk finns verk från ett flertal lokala konstnärer till försäljning i Nyhult.

– Vi vill värna om det hantverk vi har. Jag vill göra saker som folk kan ha användning av i vardagen, inte bara något som pryder en hylla. När det kommer till maten görs allt från grunden, inget halvfabrikat, säger Karolina.

Sedan man öppnade förra sommaren har man fått mycket positiv respons från besökare. Systrarna berättar hur många av gästerna blivit rekommenderade till Nyhult av bekanta.

– Det är ett bevis på att vi gör något rätt, att folk hittar hit själva utan att vi direkt har marknadsfört oss, säger Lovisa.

Trots succén vill systrarna fortsätta utveckla verksamheten. Inför sommaren invigdes en brödbod med självbetjäning och fler idéer är i rullning. Samtidigt poängterar systrarna att man vill fortsätta hålla det småskaligt.

Länk till Nyhults goda hantverk på vastervik.com.

Vi har träffat Peter Heller från Tjustbygdens Järnvägsförening, som driver trafiken på Smalspåret. Hur har trafiken påverkats av coronakrisen och hur ser Smalspårets framtid ut? Det och mycket annat pratar vi om i nionde delen av en serie företagsporträtt du under sommaren hittar här på 365-bloggen.

Smalspårsjärnvägen som ringlar sig fram i ett grönskande landskap mellan Västervik och Hultsfred är en av landets äldsta järnvägar. Året 1879 invigdes järnvägen med pompa och ståt, men i mitten av 1980-talet lades järnvägstrafiken ned. Det var helt enkelt inte tillräckligt lönsamt längre, och sedan dess har Tjustbygdens Järnvägsförening drivit turristtrafik på sträckan. Man har överlevt många perioder av kris, och nu befinner man sig återigen i nöd.

I år kör man tågtrafiken med fler vagnar, för att undvika smittspridning av sjukdomen covid-19. Det här, menar Peter Heller, har varit den största utmaningen under sommaren. De gul-orangea rälsbussarna som trafikerar sträckan har vaggat fram på spåren sedan 1950-talet och kräver mycket omsorg för att fortsätta gå.

– Det har varit en väldigt speciell sommar. Det var länge tveksamt huruvida vi skulle köra trafiken över huvud taget, då vi inte visste hur många turister som skulle komma. Men antalet resenärer har varit över förväntan, säger Peter Heller och fortsätter:

– När vagnarna har rullat 500 mil tas de in i verkstan på service. Med fler vagnar i trafik samtidigt blir det fler servicetimmar i verkstaden. Det har varit en utmaning att hinna med men vi känner en stor uppskattning från våra resenärer.

I vanliga fall utgör utländska turister en stor del av Smalspårets besökare, i år har denna besöksgrupp dock uteblivit. Trots det upplever man inte någon större minskning i antalet resenärer. Enligt Peter Heller har det tillkommit en ny typ av resenär, med nya resmönster.

–  Det är många fler besökare från närområdet i år än vad det brukar vara. Det är också fler som startar resan i Västervik i år än tidigare. Det kanske finns lite mindre att göra i stan i år, vilket gör att folk söker nya turistmål. Många åker med oss till Gröna Tuppen i Fårhult och till Långsjöns stugor och camping för att fika eller äta mat. Det är roligt att vi kan nå ut till nya typer av resnärer, säger Peter Heller.

Trots att vagnarna som idag används är närmare 70 år gamla menar Peter Heller att de kan fortsätta gå länge, länge till – så länge motorerna sköts om ordentligt. Uppemot 60 entusiaster arbetar i sommar med driften av smalspårsjärnvägen, varav vissa rest från utlandet för att hjälpa till. Peter Heller hoppas att man fortsatt kan få människor att engagera sig.

– Om Smalspåret ska kunna fortsätta leva vidare behöver vi människor som intresserar sig och hjälper till. Alla med ett intresse för tåg är välkomna. 

Vi har träffat Hilma och John-William Momark, som driver Blankaholms gästhamn och glasskafé. Hur har parets första år bakom rodret varit och vad kommer hända med gästhamnen i framtiden? Det och mycket annat pratar vi om i åttonde delen av en serie företagsporträtt du under sommaren hittar här på 365-bloggen.

Från början hade Hilma och John-William tänkt sig en gård på landet, men när huset i Blankaholm kom ut till försäljning blev man blixtförälskade. Man bestämde sig för att dra flyttlasset från Linköping och slå sig ned i samhället. Under tiden som de flyttade in i det nya huset fick de höra att gästhamnen stod ledig i väntan på nya ägare. Paret bestämde sig för att slå till.

–  Vi hade länge tittat efter att starta upp en egen typ av verksamhet, så det föll sig väldigt naturligt, även om det blev väldigt spontant, berättar Hilma.

John-William har tidigare drivit lanthandeln i Blankaholm och kände samhället. Hilma kommer ursprungligen från Hallingeberg. Utöver gästhamnen driver paret även uthyrning av stugor och ställplatser, liksom det populära glasskafét som nyligen öppnats.

– På grund av bryggans skick är inte gästhamnen den främsta delen av vår verksamhet, vi satsar mer på de andra delarna. Vi hoppas kunna göra ordning bryggan i vinter, säger John William.

Den gamla träbryggan som sträcker sig långt ut i vattnet från hamnen är nästan ett landmärke för Blankaholm. Men i dagens skick duger den inte som gästhamnsbrygga, menar paret. De hoppas kunna rusta upp bryggan och locka fler båtägare till hamnen.

Det är inte bara den långa träbryggan paret vill renovera, hela området nere i hamnen hoppas man kunna ge en make-over. Enligt Hilma och William har man fått mycket positiv respons från invånare i området när det kommer till de nya satsningarna, men exakt vad man planerar är fortfarande hemligt.

– Vi vill nog hålla lite på exakt vad vi ska göra, men vi har väldigt mycket planer. Potentialen här är väldigt stor, det är mycket som ska rustas upp, men det är ett väldigt vackert område. I helgen hade vi en spelning med Carling Family i hangaren. Sådana evenemang hoppas vi kunna arrangera fler av framöver, säger Hilma.

Vi har träffat killarna bakom vattenäventyrsföretaget Vågat, som hyr ut vattenskotrar, SUP:ar och arrangerar ribbåtsturer. Hur har säsongen varit och hur arbetar företaget med vattensäkerhet? Det och mycket annat pratar vi om i sjunde delen av en serie företagsporträtt du under sommaren hittar här på 365-bloggen.

För två somrar sedan kom Alex Holmstrand och Anton Iserstål på idén om en vattenskoteruthyrning i Västervik, något som fanns i andra städer men ännu inte i Västervik.

– Vi kände att Västervik saknade något att göra. Det fick bra respons från allmänheten och vi bestämde oss för att fortsätta, säger Alex.

Nu är uthyrningen, vid namn Vågat, inne på sin tredje sommar. Förutom att verksamheten utökats med andra vattenupplevelser, så som en ribbåt och SUP:ar, har ytterligare en delägare anslutit sig, nämligen Andreas Nilsson som driver Slottsholmen Marina. Vågat huserar i en liten bod på en brygga vid Notholmen. Förutom uthyrningen finns en lounge, och man säljer både glass och dryck.

– Jag har ju en verksamhet på vatten, och Alex och Anton drev också en verksamhet på vatten. Vi ville synka gästhamnen med Vågat och skapa liv och rörelse även i den här delen av hamnen. Många av gästhamnens gäster kommer hit för att hitta på aktiviteter, säger Andreas.

Hamnområdet har utvecklats de senaste åren, och Andreas Nilsson beskriver det som en egen liten stadsdel. Den stora mängden människor och båtar i området innebär att säkerheten måste vara hög, något man jobbat hårt med inför säsongen.

– För att det här långsiktigt ska fungera är säkerheten väldigt viktig. Vi informerar om hastighetsbegränsningar, vilka krav vi har på kunderna och vad som kan hända om de inte sköter sig. I år har vi skaffat en hemsida där man måste klicka sig igenom olika steg för att få hyra, säger Alex.

Trots att årets säsong kantats av en pandemi beskriver killarna säsongen som lyckad.

– Som alla årstidsbundna turistverksamheter är säsongen väldigt kort. I år blev den dessutom kortare till följd av coronakrisen. Men nu har det kommit igång ordentligt och en fin dag har vi ett 20-tal personer som hyr vattenskotrar, säger Alex.

Mer information om Vågat, och de olika aktiviteterna de erbjuder hittar du här.

Vi har träffat familjen Nilsson som driver kafét och gårdsbutiken Mat-torpet Solliden. Hur har Mat-torpets första år varit och hur kom det sig egentligen att man valde att satsa på en servering? Det och mycket annat pratar vi om i sjätte delen av en serie företagsporträtt du under sommaren hittar här på 365-bloggen.

Mat-torpet Solliden drivs av tre gånger Nilsson, där mamma Annika är trädgårdsmästare, pappa Anders lantbrukare och dottern Martina är kock. Både i gårdsbutiken och serveringen hittas för det mesta lokalproducerade produkter och råvaror, det mesta från den egna gården.

I flera år har familjen drivit en gårdsbutik med produkter från gården. Man ville dock utvidga upplevelsen för de tillresande besökarna och i höstas slog portarna för första gången upp till ett gårdskafé. Trots att Mat-torpets första säsong skuggats av en pandemi är familjen nöjda med gensvaret.

– Vi har haft jättemycket besökare, men vi har inte direkt något att jämföra med, säger Annika Malm Nilsson och dottern Martina instämmer:

– Gensvaret har varit jättepositivt. Alla verkar nöjda och många har kommit tillbaka. Vi försöker ge alla ett så personligt bemötande som möjligt, men när det är mycket gäster kan det vara svårt att hinna med ibland.

Bakom huset sträcker sig ett vidsträckt landskap ut sig och framsidan pryds av en prunkande blomsterträdgård. Anders säger att man velat skapa en helhetsupplevelse för besökarna, och att man hoppas lämna efter sig ett avtryck. 

Gården familjen driver är både ekologisk och KRAV-märkt och man producerar både grönsaker och kött. Även serveringen genomsyras av ett hållbarhetstänk.

– Vi försöker minimera mängden plastprodukterna vi använder och mycket av inredningen är införskaffat på loppis och secondhand, berättar Anders.

Serveringens utbud varierar beroende på vilka råvaror från gården som just nu är i säsong. Att maten produceras lokalt är viktigt för familjen.

– Vi värnar givetvis om landsbygden och vi vill ha en levande landsbygd. Då måste man tänka på vilka produkter man införskaffar. Dessutom tycker vi att smaken är bättre på svenska råvaror, de ska inte transporteras över hela jorden, säger Annika.

Solliden har öppet onsdag–söndag. Mer information hittar du på här.

Vi har träffat Dan Hedegren, den nya redaren av skärgårdstrafiken i Västervik och Tjust skärgård.  Men hur hamnade han här och hur är känslan så här mitt under högsäsong? Det och mycket annat pratar vi om i första delen av en serie företagsporträtt du under sommaren hittar här på 365-bloggen.

Dan Hedegren är värmlänningen som tröttnade på jobbet som fotograf och bestämde sig för att bli redare. Nu kör han färjor i en skärgård han knappt lärt känna, från en stad han bara besökt vid ett tillfälle tidigare – under en segeltur i sin ungdom.

– Jag seglade från Karlstad med några kompisar, genom Göta kanal och ner hit. Vi gick upp här, säger Dan och pekar mot Fiskarhamnen, och trodde att vi var musiker. Vi spelade på gatan på skoj, vi var inte alls duktiga, men det slutade med att vi träffade han som hade Harrys. Han lät oss spela där på kvällen, skrattar Dan.

Han har i flera år drivit företaget Hammarö Sjötrafik och känner till de värmländska vattnen som sin egen bakficka. Tidigare i våras vann han upphandlingen om Västerviks skärgårdstrafik. Att ett värmländskt företag skulle komma att köra skärgårdsbåtarna till Hasselö och Idö förvånade många, inklusive Dan själv.

– Jag trodde väl egentligen inte på det, många pucklar skulle övervinnas för att det skulle gå. Men jag slängde i alla fall iväg en förfrågan till kommunen och vann upphandlingen, säger Dan och hyllar det positiva bemötandet han fått i Västervik.

Nu har Hasselö blivit hans nya hem och båtarna Ellen Key och Kung Märta hans nya arbetsplats. Samtidigt rullar trafiken både i Värmland och i Västervik på som vanligt, trots rådande coronakris.

– Det är fortfarande många som vill ut och röra sig. Så bortsett från att ekonomin inte alls går ihop går det ganska bra, säger Dan.

Information och bokning av biljetter till skärgårdsbåtarna hittar du på www.vastervik.com/skargardstrafiken.