Järnvägen från förr
Vi har träffat Peter Heller från Tjustbygdens Järnvägsförening, som driver trafiken på Smalspåret. Hur har trafiken påverkats av coronakrisen och hur ser Smalspårets framtid ut? Det och mycket annat pratar vi om i nionde delen av en serie företagsporträtt du under sommaren hittar här på 365-bloggen.
Smalspårsjärnvägen som ringlar sig fram i ett grönskande landskap mellan Västervik och Hultsfred är en av landets äldsta järnvägar. Året 1879 invigdes järnvägen med pompa och ståt, men i mitten av 1980-talet lades järnvägstrafiken ned. Det var helt enkelt inte tillräckligt lönsamt längre, och sedan dess har Tjustbygdens Järnvägsförening drivit turristtrafik på sträckan. Man har överlevt många perioder av kris, och nu befinner man sig återigen i nöd.
I år kör man tågtrafiken med fler vagnar, för att undvika smittspridning av sjukdomen covid-19. Det här, menar Peter Heller, har varit den största utmaningen under sommaren. De gul-orangea rälsbussarna som trafikerar sträckan har vaggat fram på spåren sedan 1950-talet och kräver mycket omsorg för att fortsätta gå.
– Det har varit en väldigt speciell sommar. Det var länge tveksamt huruvida vi skulle köra trafiken över huvud taget, då vi inte visste hur många turister som skulle komma. Men antalet resenärer har varit över förväntan, säger Peter Heller och fortsätter:
– När vagnarna har rullat 500 mil tas de in i verkstan på service. Med fler vagnar i trafik samtidigt blir det fler servicetimmar i verkstaden. Det har varit en utmaning att hinna med men vi känner en stor uppskattning från våra resenärer.
I vanliga fall utgör utländska turister en stor del av Smalspårets besökare, i år har denna besöksgrupp dock uteblivit. Trots det upplever man inte någon större minskning i antalet resenärer. Enligt Peter Heller har det tillkommit en ny typ av resenär, med nya resmönster.
– Det är många fler besökare från närområdet i år än vad det brukar vara. Det är också fler som startar resan i Västervik i år än tidigare. Det kanske finns lite mindre att göra i stan i år, vilket gör att folk söker nya turistmål. Många åker med oss till Gröna Tuppen i Fårhult och till Långsjöns stugor och camping för att fika eller äta mat. Det är roligt att vi kan nå ut till nya typer av resnärer, säger Peter Heller.
Trots att vagnarna som idag används är närmare 70 år gamla menar Peter Heller att de kan fortsätta gå länge, länge till – så länge motorerna sköts om ordentligt. Uppemot 60 entusiaster arbetar i sommar med driften av smalspårsjärnvägen, varav vissa rest från utlandet för att hjälpa till. Peter Heller hoppas att man fortsatt kan få människor att engagera sig.
– Om Smalspåret ska kunna fortsätta leva vidare behöver vi människor som intresserar sig och hjälper till. Alla med ett intresse för tåg är välkomna.