365 Bloggen

Vi har träffat Andreas Nilsson, som driver Slottsholmen marina. Hur har båtsemestrandet sett ut under hemestern och vad kommer egentligen hända med gästhamnen framöver? Det och mycket annat pratar vi om i trettonde delen av en serie företagsporträtt du under sommaren hittar här på 365-bloggen.

Hela hans yrkesliv har han spenderat på vattnet, först som dykare och dykinstruktör, därefter genom att ha arbetat i Västerviks gästhamn. Vattnet är lite av ett andra hem för Andreas Nilsson. Sedan 2016 har han ägt och drivit gästhamnen i Västervik, Slottsholmens Marina.

De senaste åren har hamnen fått sig ett ordentligt lyft, särskilt den sidan som vätter mot Slottsholmen. Inför årets säsong invigdes ett flytande servicehus, där man hittar hamnkontoret, tvättstuga, toaletter, duschar. Servicehuset har varit ett populärt tillskott i verksamheten, berättar Andreas:

– Gästerna är jätteimponerade och hur nöjda som helst. Det är väldigt roligt att jobba, ta emot gäster och välkomna dem till Västervik när vi har så här fina faciliteter.

Västervik har under åren blivit en populär hållplats för båtsemestraren på ostkusten. Årets säsong bär dock en tydlig skugga av coronavirusets spridning. Båtturisterna dröjde i inledningen av säsongen, och redan i slutet av juli hade strömmen av båtar in och ut ur hamnen minskat avsevärt. Och det riktiga trycket, det menar Andreas har uteblivit.

– Det har varit mycket mindre besökare än vanligt och säsongen har kortats ner avsevärt, men jag är väldigt nöjd. Det hade kunnat vara helt tomt. Kollegor på andra orter har haft en beläggningsnivå under tio procent, de har det mycket värre, säger Andreas.

Västervik är, enligt Andreas, ett naturligt stopp på seglatsen från Stockholm och Gotland. Nya bryggor har gett hamnen möjligheten att ta emot flera större båtar, något som enligt Andreas har gett skörd.

– Snittstorleken på båtar har ökat om man jämför med föregående år. Vi har båtar inne i hamnen som uppgår till uppemot hundra fot. En fördel med vår hamn är att det är ganska djupt, vilket gör så att vi klarar av att ha stora motorbåtar och segelbåtar som inte alla andra hamnar klarar av, säger Andreas.

Andreas beskriver hamnområdet som en egen liten stadsdel. Trots att mycket har hänt i området de senaste åren har Andreas flera ytterligare projekt på gång. Även den bortre delen av gästhamnen ska fräschas upp och fler båtplatser ska tillkomma.

– Jag har gjort en del stora investeringar under sommaren som inte är offentliga än. Men jag hoppas att allt ska vara färdigt till våren, säger Andreas.

Exakt vilka planer som smids gällande gästhamnens framtid återstår att se, men vi kan förmoda att det fortsatt kommer vara ett viktigt nav i Västerviks näringsliv flera år framöver.

Vi har träffat Lennart Sundström, som i 20 års tid drev butiken Västerviks Specialnät & Sportfiske. Hur har fisketurismen påverkats av coronakrisen och vilket är det bästa fiskeminnet? Det och mycket annat pratar vi om i elfte delen av en serie företagsporträtt du under sommaren hittar här på 365-bloggen.

Lennart Sundström, det är ett känt namn för många sportfiskare. Inte bara för de bosatta i Västervik, utan för många av de svenska och utländska entusiaster som besökt staden. Trots att han sedan en tid sedan är pensionär spenderar han fortfarande de flesta dagarna nere i butiken på Strömsgatan. Här hjälper han butikens nya ägare att komma i ordning och assisterar butikens besökare med sina gedigna fiskekunskaper. Fisket har varit Lennarts stora intresse sedan barnsben.

– Jag har spenderat en stor del av mitt liv på sjön, alla stunder på vattnet är sköna. Förut fiskade jag varje kväll men nu är det bara på söndagar. Det är svårt att välja ut ett särskilt fiskeminne men jag fick en gång en gädda på 146 centimeter, berättar Lennart med ett leende.

Det stora intresset för fiske ledde till att han för 20 år sedan öppnade butiken Västerviks Specialnät & Sportfiske. I år har han spenderat större delen av sommaren i den luftkonditionerade butiken. Att det råder en pandemi verkar inte ha påverkat fiskeentusiasterna, snarare verkar fler än vanligt tagit sig till Västerviks fiskevatten, menar Lennart.

– Vi har haft en väldigt bra sommar, det är en tydlig ökning från förra året. Det är lite färre utländska besökare men det kommer allt fler turister från Sverige. Vi har även haft några tyska besökare som kommit hit trots att de måste sitta i karantän, säger Lennart.

Varför just så många kommit i år tror Lennart har att göra med att många inte kunnat åka utomlands, dels på grund av rådande pandemi, och dels på grund av det varma vädret.

– Västervik är en bra fiskestad med många fina fiskevatten. Tyvärr har det blivit något sämre de senaste åren med miljögifter i havet och en stor sälpopulation, men det är fortfarande många sportfiskare som kommer hit, säger Lennart.

Butiken har ett relativt litet sortiment, men det mesta en fiskare kan behöva finns. Den främsta delen av verksamheten består dock inte av sportfiskebutiken, utan av tillverkning av nät. Butiken är en av få i den här delen av världen som tillverkar specialnät och levererar nät till flera olika universitetsledda forskningsprojekt.

Enligt Lennart krävs ingen särskilt dyr utrustning för att fiska, för under en tusenlapp får man bra utrustning som klarar jobbet. På frågan vad som är så fantastiskt med fiske svarar Lennart:

– Det är upplevelsen. Det är alltid skönt att få komma ut och se naturen och alla djur. Det är fantastisk när en havsörn fångar en fisk precis bredvid båten, en underbar känsla.

Vi har träffat Karolina Pettersson och Lovisa Andersson, som tillsammans driver kafét Nyhults goda hantverk. Hur har sommaren varit, och varför blev just Nyhult platsen för systrarnas kafé? Det och mycket annat pratar vi om i tionde delen av en serie företagsporträtt du under sommaren hittar här på 365-bloggen.

Längs med en slingrande väg i skogarna utanför Hallingeberg ligger Nyhult. Med dess röda husväggar och vita knutar är det en småländsk idyll. Sedan förra året huserar kafét Nyhults goda hantverk i en lada på gården, där besökaren hittar både keramik och fika signerat systrarna Karolina och Lovisa.

– Vi ville ha något gemensamt där vi kunde visa upp vårt hantverk, min keramik och Lovisas mat. Vi ville ta vara på kunskaperna vi har tillsammans och göra något riktigt bra. Det här är en släktgård, som länge stått öde under förfall. “Här kanske man kan ha ett kafé”, tänkte vi, säger Karolina.

Nyhult öppnade i mitten av förra sommaren. I år har man öppet från maj till september. Systrarna tror att den lantliga idyllen lockar mer än vad avståndet avskräcker. Området är stort och de många sittplatserna är placerade långt ifrån varandra, kafét har därför varit ett populärt utflyktsmål under pandemisommaren.

– Många som kommer hit trivs väldigt väl. Barnen kan leka i naturen och de äldre kan sitta avskilt i lummiga bersåer. Det finns något för alla, säger Lovisa och fortsätter:

– Den här platsen är väldigt speciell för oss. Vi åkte ofta hit och fikade när vi var små och Nyhult är på något sätt förknippat med just det. Därför kändes det på något sätt självklart för oss att det är i Nyhult man ska fika.

Systrarna har sedan ung ålder haft ett stort intresse för sina respektive hantverk. Karolina har utbildat sig inom drejning och hennes verk finns på plats i kafét. Lovisa driver ett cateringföretag och har sedan länge en passion för mat. Utöver systrarnas egna hantverk finns verk från ett flertal lokala konstnärer till försäljning i Nyhult.

– Vi vill värna om det hantverk vi har. Jag vill göra saker som folk kan ha användning av i vardagen, inte bara något som pryder en hylla. När det kommer till maten görs allt från grunden, inget halvfabrikat, säger Karolina.

Sedan man öppnade förra sommaren har man fått mycket positiv respons från besökare. Systrarna berättar hur många av gästerna blivit rekommenderade till Nyhult av bekanta.

– Det är ett bevis på att vi gör något rätt, att folk hittar hit själva utan att vi direkt har marknadsfört oss, säger Lovisa.

Trots succén vill systrarna fortsätta utveckla verksamheten. Inför sommaren invigdes en brödbod med självbetjäning och fler idéer är i rullning. Samtidigt poängterar systrarna att man vill fortsätta hålla det småskaligt.

Länk till Nyhults goda hantverk på vastervik.com.

Vi har träffat Peter Heller från Tjustbygdens Järnvägsförening, som driver trafiken på Smalspåret. Hur har trafiken påverkats av coronakrisen och hur ser Smalspårets framtid ut? Det och mycket annat pratar vi om i nionde delen av en serie företagsporträtt du under sommaren hittar här på 365-bloggen.

Smalspårsjärnvägen som ringlar sig fram i ett grönskande landskap mellan Västervik och Hultsfred är en av landets äldsta järnvägar. Året 1879 invigdes järnvägen med pompa och ståt, men i mitten av 1980-talet lades järnvägstrafiken ned. Det var helt enkelt inte tillräckligt lönsamt längre, och sedan dess har Tjustbygdens Järnvägsförening drivit turristtrafik på sträckan. Man har överlevt många perioder av kris, och nu befinner man sig återigen i nöd.

I år kör man tågtrafiken med fler vagnar, för att undvika smittspridning av sjukdomen covid-19. Det här, menar Peter Heller, har varit den största utmaningen under sommaren. De gul-orangea rälsbussarna som trafikerar sträckan har vaggat fram på spåren sedan 1950-talet och kräver mycket omsorg för att fortsätta gå.

– Det har varit en väldigt speciell sommar. Det var länge tveksamt huruvida vi skulle köra trafiken över huvud taget, då vi inte visste hur många turister som skulle komma. Men antalet resenärer har varit över förväntan, säger Peter Heller och fortsätter:

– När vagnarna har rullat 500 mil tas de in i verkstan på service. Med fler vagnar i trafik samtidigt blir det fler servicetimmar i verkstaden. Det har varit en utmaning att hinna med men vi känner en stor uppskattning från våra resenärer.

I vanliga fall utgör utländska turister en stor del av Smalspårets besökare, i år har denna besöksgrupp dock uteblivit. Trots det upplever man inte någon större minskning i antalet resenärer. Enligt Peter Heller har det tillkommit en ny typ av resenär, med nya resmönster.

–  Det är många fler besökare från närområdet i år än vad det brukar vara. Det är också fler som startar resan i Västervik i år än tidigare. Det kanske finns lite mindre att göra i stan i år, vilket gör att folk söker nya turistmål. Många åker med oss till Gröna Tuppen i Fårhult och till Långsjöns stugor och camping för att fika eller äta mat. Det är roligt att vi kan nå ut till nya typer av resnärer, säger Peter Heller.

Trots att vagnarna som idag används är närmare 70 år gamla menar Peter Heller att de kan fortsätta gå länge, länge till – så länge motorerna sköts om ordentligt. Uppemot 60 entusiaster arbetar i sommar med driften av smalspårsjärnvägen, varav vissa rest från utlandet för att hjälpa till. Peter Heller hoppas att man fortsatt kan få människor att engagera sig.

– Om Smalspåret ska kunna fortsätta leva vidare behöver vi människor som intresserar sig och hjälper till. Alla med ett intresse för tåg är välkomna. 

Vi har träffat Hilma och John-William Momark, som driver Blankaholms gästhamn och glasskafé. Hur har parets första år bakom rodret varit och vad kommer hända med gästhamnen i framtiden? Det och mycket annat pratar vi om i åttonde delen av en serie företagsporträtt du under sommaren hittar här på 365-bloggen.

Från början hade Hilma och John-William tänkt sig en gård på landet, men när huset i Blankaholm kom ut till försäljning blev man blixtförälskade. Man bestämde sig för att dra flyttlasset från Linköping och slå sig ned i samhället. Under tiden som de flyttade in i det nya huset fick de höra att gästhamnen stod ledig i väntan på nya ägare. Paret bestämde sig för att slå till.

–  Vi hade länge tittat efter att starta upp en egen typ av verksamhet, så det föll sig väldigt naturligt, även om det blev väldigt spontant, berättar Hilma.

John-William har tidigare drivit lanthandeln i Blankaholm och kände samhället. Hilma kommer ursprungligen från Hallingeberg. Utöver gästhamnen driver paret även uthyrning av stugor och ställplatser, liksom det populära glasskafét som nyligen öppnats.

– På grund av bryggans skick är inte gästhamnen den främsta delen av vår verksamhet, vi satsar mer på de andra delarna. Vi hoppas kunna göra ordning bryggan i vinter, säger John William.

Den gamla träbryggan som sträcker sig långt ut i vattnet från hamnen är nästan ett landmärke för Blankaholm. Men i dagens skick duger den inte som gästhamnsbrygga, menar paret. De hoppas kunna rusta upp bryggan och locka fler båtägare till hamnen.

Det är inte bara den långa träbryggan paret vill renovera, hela området nere i hamnen hoppas man kunna ge en make-over. Enligt Hilma och William har man fått mycket positiv respons från invånare i området när det kommer till de nya satsningarna, men exakt vad man planerar är fortfarande hemligt.

– Vi vill nog hålla lite på exakt vad vi ska göra, men vi har väldigt mycket planer. Potentialen här är väldigt stor, det är mycket som ska rustas upp, men det är ett väldigt vackert område. I helgen hade vi en spelning med Carling Family i hangaren. Sådana evenemang hoppas vi kunna arrangera fler av framöver, säger Hilma.