PERSONPORTRÄTT: Mästaren – Annie Ankervik
Från New York Fashion Week till Vitudden. Annie Ankervik är tillbaka i Västervik för att öppna eget och bli bäst i världen.
Jag vet ärligt talat inte vad det är hon håller på med.
I bara strumplästen cirkulerar Annie Ankervik ljudlöst runt mig på de såpade, granplankorna, som hon och maken Ola sågat till vid hennes barndomshem i Långemåla. Allt som hörs är ljudet av saxens två slipade eggar som möter varandra med oregelbundna mellanrum efter att ha dekapiterat ännu några dyrköpta hårstrån från min hjässa. Inte en spegel så långt ögat når, bara en kisande måttning från Annies vana öga lite då och då.
Ceremonin är motsvarigheten till musikbranschens backstagegig: en köksklippning. I det här fallet bokstavligt talat. Vi befinner oss nämligen i familjen Annie, Ola, Sigge och Elli Ankerviks nyrenoverade kök på Vitudden. Huset har varit i släkten Ankerviks ägo sedan det byggdes av legendaren Anker Ankervik 1929. Ett enplanshus på 120 kvadratmeter med järnvitriolgrå ytterpanel med vita knutar och tegelrött plåttak. Utsikten från köket är bedårande och består i stort sett av Vituddens kanotvarv, detta vattenfarkosternas tempel och uppfinnarverkstad klätt i puts, plåt och eternit, som försett äventyrare, tävlingskanotister och vanligt folk runt om i världen med hett eftertraktade kajaker ända sedan grundandet 1925.
– Både min mamma, moster och morbror har haft det här som sina barnrum, berättar Ola och nickar mot det hörnrum som idag är treårige sonen Sigges, när vi går på husesyn.
Allt är noga utvalt, från de blommiga tapeterna till retroströmbrytarna, de klassiska funkishandtagen på köksskåp och lådor till den gröna Bumlinglampan över det stora matbordet. På några ställen blottas den gamla gulnade panelen prydd med måttanteckningar från morfar Ankers penna.
– Mamma är sladdis, så hon kom ganska långt efter min morbror, Ingvar, som är 83 år och fortfarande jobbar på varvet, men numera ”bara” 40 timmar i veckan. Hans barn och min kusin, Kåre, tog över verksamheten för några år sedan. Jag var här och sprang när jag var i Ellis och Sigges ålder, och satt just här där vi sitter, i det här i huset. Visst har flytten en del att göra med att vi redan har en fastighet som vi gjort i ordning, men det primära är att vi i samband med barn två och pandemin kände att ”Herregud, det känns viktigt att komma nära våra familjer”. Och det blir såklart extra härligt att förvalta och göra fint när man har en sådan tydlig koppling till platsen. Jag har en väldigt go känsla för hela stället, inte bara staden, även om vi kanske drömt om en herrgård med stora salar någonstans ute på landet, förklarar Ola, och Annie fyller i:
– Det är också en slags reflektion över att man har bara ett liv, och vad man ska göra av det. Olas största oro är ju att jag ska stagnera och bli rastlös, men jag tror verkligen inte att jag kommer att bli det. Jag vet vad jag kan och jag vet var jag kan leta upp samarbeten och lite sånt. Det är inte längre än att man kan åka till Stockholm. Vi har haft som motto att även i en liten stad finns det plats för stora drömmar.
Hur ser de drömmarna ut?
– Vi tänker oss att man ska sträva efter att leva sitt bästa liv. Allting blir så mycket närmare här. Man får ut mer av tiden. Många av mina kompisar och kunder är renodlade stockholmare och många är avundsjuka på mig som är lantis, för jag har både storstaden och småstaden eller landsbygden att återvända till. Man får en större del av kakan, av Sverige, när man har båda världar.
– Jag vill hundraprocentigt fortsätta med allt det jag gör, och jag tänker att jag kommer att kunna göra det. Jag tycker inte att det är några svårigheter. Jag lever min dröm väldigt mycket faktiskt. Jag har en underbar familj och en ordnad tillvaro och ett jäkla roligt jobb. Det är aldrig en tråkig stund. Snarare att det ibland blir lite mycket och att det brinner i hjärnan för att man har så många trådar ute.
Annie Ankervik är uppvuxen i Långemåla socken mellan Kalmar och Oskarshamn. Efter att ha gått ut frisörutbildningen vid Lars Kaggskolan i Kalmar flyttade hon till Västervik.
– Jag var trött på Kalmar och i Västervik hade jag varit en gång under Visfestivalen och mindes den pampiga röda kyrkan, så jag tänkte att ”i den här staden kan jag söka jobb”. Jag fick jobb direkt. Du vet, jag var en ganska lat tonåring, och första jobbet jag ringde på fick jag. Salongen hette ZicZac och låg vid Stora torget. Där träffade jag Letitia Lindberg, som senare såg till att jag hamnade på People.
Efter bara sex månader i Västervik träffades Annie och Ola, på det klassiska utestället Morella.
– Jag klippte Olas bäste kompis Tomas, och jag började se honom överallt på stan. Med honom var alltid Ola, och när jag såg honom på krogen sa jag till mina kompisar att jag tyckte att han var så himla söt. De tyckte att jag skulle gå fram till honom, men jag vågade inte, så en kompis till mig – en långhårig hårdrockare – gick fram till Ola och sa till honom att jag tyckte att han var snygg och att han borde prata med mig.
– Så då gjorde jag det, inflikar Ola. Det var 2006, jag var 21 år och Annie 19, och det har ju gått bra.
Annie jobbade på People i cirka fem år och sedan började Ola att plugga till socionom i Kalmar. De pendlade ett tag, men det blev för jobbigt, så de bestämde sig för att flytta ner permanent. Även i Kalmar hamnade Annie på en bra salong, och det var där hon på allvar började utveckla en egen stil.
– Jag hade börjat tävla lite redan i Västervik, men i Kalmar fick jag bra kontakt med en fotograf och det släppte lite. Ett tag var jag med varje år i Årets frisör i olika tävlingskategorier. Det var inte bara tävlingar, utan jag började jobba med reklam och mode och lite sånt, och jag utbildade mig till make up-artist.
De blev kvar i Kalmar i fem år. Annie var anställd och jobbade parallellt med klippningar på salongen och hårstylistuppdrag i Stockholm.
– Det kunde innebära att jag var på en inspelning i Stockholm till klockan två på natten, och sedan körde hem till Kalmar för att ha min första kund klockan åtta på morgonen. Jag minns en gång när jag var så trött att Ola och mamma fick komma och möta mig halvvägs för att jag inte orkade köra. Då kände vi att det här är inte hållbart.
Vad var det som drev dig?
– Utvecklingen, tror jag. Att göra någonting jag inte hade gjort förut och bli bättre på det. Jag tror stenhårt på att man behöver röra sig utanför sin comfort zone om man vill utvecklas. Står du och gör saker som du är jättebekväm med hela tiden så kommer du att stagnera, och det är därför jag sällan tackar nej till saker och sammanhang som är nya för mig. Man måste ha ett öppet sinne, för det är då de riktigt bra möjligheterna kommer till dig. Vi har aldrig haft livet utstakat, utan den ena saken får leda till den andra.
Annie började hyra stol på DOM Hair-dressing på Krukmakargatan 26, på Södermalm i Stockholm.
– Jag insåg att det är svårt när man är en så rörig person som jag, som gör allt möjligt, att komma till en ny arbetsgivare. Med stol kunde jag styra över mitt eget schema. Det är sex år sedan, och jag är kvar där än.
Tillvaron har inte blivit mindre rörig, eller inspirerande mångfacetterad snarare. Under åren i Stockholm har Annie vuxit ut till att bli en av världens främsta hårkonstnärer. En snabb titt på hennes hemsida understryker detta. Den ena hårkreationen är mer sensationell än den andra, och hennes meritlista talar för sig själv med visningar, kollektioner, nomineringar och priser. Annie vann Årets stylist vid Davines World Style Contest både 2017 och 2018. Hon har vunnit Sveriges största hårtävling Årets frisör två gånger i kategorin Avant-garde. Dessutom har hon flera nomineringar i världens största hårtävling Oneshot Hair Awards. Annie har även ansvarat för visningar under Stockholm Fashion Week, och flera gånger jobbat i team backstage under New York Fashion Week.
testandet av ett nytt affärskoncept, en förhöjd livskvalitet och fritt kreativt spelrum.
Framgångarna har lett till att Annie Ankervik i dag är en av det internationella italienska hårproduktmärket Davines affischnamn, vilket såklart är förenat med skyhöga kravställningar.
– Just nu är det ganska mycket. Vi flyttar hit och öppnar en ny salong, jag har visningar i Estland och Lettland, och en stor visning i Italien inför 3 000 pers. Det är den största visning jag gjort. Alla Davines distributörer från hela världen kommer att vara där så det är en jättemöjlighet för mig att visa upp vad jag gör, så jag vill att det ska bli topptopp!
Vilket innebär?
– Jag har aldrig tänkt att jag ska göra det här enkelt, utan det blir maxat. Man får ha max tio modeller, så jag ska ha tio modeller. Och jag fick ett formulär där man kunde fylla i ”props”, så jag fyllde i att jag skulle vilja ha en utställning också. Tänk dig vad coolt med en utställning där man gör som stilleben med mingelfeeling, och att man har det på scenen ihop med modellerna under sin visning… Men då fick jag till svar att det bara får ta typ fem sekunder att sätta upp det på scenen, så det kanske inte går den här gången.
Förutom att casta alla modeller ska det produceras moodboards, video och musik. Resor och team ska bokas med allt från fotograf, makeupartist till assistenter. Det är otroligt viktigt att hitta rätt personer att arbeta med, som förstår visionen.
Organisationen sköter Annie själv, men med hjälp av Ola.
– Ibland ofrivilligt, haha, svarar Ola, samtidigt som han försäkrar att det här med att Elli i samma stund sitter på matbordet och leker med rester från vår lunch inte har något med hans pappaledighet att göra.
Var finner du inspiration till en visning med de här kraven?
– Temat för hela eventet i Parma är Into the woods. Davines är väldigt mycket för natur och hållbarhet, och i samband med att de släppte temat såg jag dokumentären Fantastic fungi på Netflix. Den är så jäkla fint filmad och det är så himla fint hur svampar och dess rotsystem, mycelet, fungerar. Det är naturens internet, så träd och växter kommunicerar med varandra genom mycelet, och finns det ingen svamp så finns det inget liv. Dessutom används mycel som byggmaterial och i kläder och du kan odla det i princip utan att använda några naturresurser. Det är extremt hållbart, och vackert, så jag kände att jag var tvungen att ha det som mitt tema.
Annie tar fram sin bärbara dator och visar sitt moodboard, ett myller av fakta och inspiration.
– Man jobbar utifrån en grundidé, och sedan bollar jag den med i det här fallet Davines team, vilket är jättekul. Jag gjorde en video för några veckor sedan där jag liksom lät håret växa över modellen. Sedan filmade vi när jag flätade och tog upp flätorna på en annan modell, och så ska vi spela upp det baklänges. Det blir coolt! Halo, en frisyr som jag tävlade med 2018,
känns härligt svampig så där kommer jag att göra fyra exakt likadana klippningar i olika färger. Sedan spånar jag på kläder, och då hade Davines önskemål om att det skulle vara lite mindre textur i kläderna än de jag valt, för att håret ska hamna i fokus. Så jag funderar på att göra dip dye-grejer.
Hur lång är din slot?
– Sex minuter.
Och hur många timmar kommer du att lägga ner på förberedelser?
– Det där är jäkligt intressant! Jag fick frågan före jul och sedan dess har jag tänkt på det mer eller mindre varje dag.
Från vänster: Annie, Elli, Ola och Sigge.
Vad får du för det?
– Jag har fått en budget från Davines, som jag kommer att gå över... Men jag ser det här som en gratis spot för mig på ett event med återförsäljare från hela världen, så man kan inte inte göra sitt bästa. Och det karaktäriserar mig; jag är väldigt dålig på att ta genvägar. Jag är väldigt ambitiös, men jag försöker att lära mig att inte överarbeta saker. Ola är bra på att säga till när jag går till överdrift.
Med din kreativa energi kanske det kan vara bra med en kritiker, som vill ditt bästa, för att det inte ska skena iväg?
– Precis. Jag har också ett tjejkollektiv som heter Kollektivet KAI, där vi är fyra stycken hårstylister som gått ihop för att stötta varandra. Vi träffades när vi tävlade i Årets frisör för fem år sedan. Frisöryrket är ett kvinnodominerat yrke i Sverige, men det har ändå varit väldigt mycket killar som synts och tagit plats på de stora scenerna. Det blev vi lite trötta på. Vi kände att nu är det dags för oss tjejer att ta för oss, så där får jag otroligt mycket bra input när jag jobbat med exempelvis min visning i Parma.
Du måste ha ett ganska gott självförtroende?
– Ja, jag tror på det jag gör och min egen konstnärliga förmåga, men samtidigt tänker jag att jag alltid kan bättre.
Men du tror på att din briljanta idé om mycelet ska slå alla med häpnad
i Parma?
– Ja, absolut. Jag är inte ens nervös inför den där visningen, för jag vet att håren kommer jag att fixa, och det kommer att bli svinballt.
Kan du förklara för en novis hur stort det här är?
– Det är svårt, men man kan jämföra det med när exempelvis Acne Studios gör en visning under modeveckan i Paris. Jag utbildar ju under Davines flagg, men att få gå ut och göra min visning under mitt eget namn, Annie Ankervik, är ett stort erkännande.
Ett lika stort erkännande fick hon en kväll i höstas när kom hem från jobbet och låg i sängen just nattat Elli.
– Jag fick upp ett meddelande på min mobil om att de nominerade till International Hairdresser of the Year, som är exakt så stort som det låter, hade släppts. Jag skrollade igenom listan för att se om det var någon jag kände, och så var mitt namn där! Det är inget man får veta i förväg, så det kändes helt sjukt. Jag fick titta en extra gång, men mitt namn var där, som ett av 50 från hela världen.
Hur många andra svenska frisörer var nominerade?
– Inga. Jag var den enda från Norden.
Vad tänkte du då?
– Först var jag bara extremt förvånad, men det skulle ju vara en dröm att få vinna en sådan grej.
Så du drivs inte bara av det kreativa utforskandet?
– Nej, jag är en vinnarskalle till hundra procent. Men jag har blivit en bättre förlorare, tycker jag. Eller jag tycker om att förlora mot personer som gör ett bättre jobb än jag, men det där är svårt när man tävlar i något som har med personlig smak att göra.
Hur ska du nå världsmästartiteln?
– Jag tror att det bara är att fortsätta. Är det inte sjukt att man sitter och säger det?
Det sjuka är väl att det inte på något vis är en orealistisk målsättning?
– För mig känns det inte orimligt. Det gäller att fortsätta leta, hålla sig inspirerad, ha alla kanaler öppna hela tiden för då kommer idéerna att komma till dig. Som med min visning nu i Parma. När vi fick skogstemat tänkte jag direkt ”Typiskt, alla kommer att välja svamp!”, men när jag frågade min kollega om hon tyckte att det kändes trist så sa hon ”Nej, alla kommer att köra på en massa grenar i håret”. Och det var så roligt för Davines reaktion på min idé var att de tyckte att mitt tema var så kul, att det var nytänkande och innovativt.
”Jag tror stenhårt på att röra sig utanför sin comfort zone om man vill utvecklas.”
Köksklippningen är över. Den blir perfekt. Inte ett bortglömt hårstrå. Vi tittar ut genom fönstret och ser en äldre, vithårig man traska förbi utanför gärdesgården och gå ledigt in genom dörren till varvet.
– Det är Ingvar, konstaterar Ola, när han får syn på sin morbror.
Det har blivit dags att lämna idyllen på Vitudden och rulla in mot Storgatan 3 för att ta en närmare titt på vad som väntar Västervikspubliken.
– Det var när vi var ute och plockade svamp här som vi träffade hyresvärden Katarina Larsson, som berättade att de hade en lokal ledig som kunde passa oss, berättar Annie när vi sitter i bilen, och fortsätter med att berätta om när de hade en födelsedagsfest på tomten förra sommaren och en nyfiken älg kom på besök.
– Naturen är så nära här ute. I Stockholm åkte vi ofta ut till olika naturreservat så ofta vi kunde. Här befinner man sig mitt i naturen bara man kliver ut genom dörren. Jag funderar på att paddla kajak till jobbet i sommar. Fatta vad ballt!
Samma dag som vi ses har Annie och Ola haft möten med hyresvärd och hantverkare för att diskutera detaljer kring renoveringen av lokalen. Den mörkbruna plastmattan är täckt av ett tunt skikt byggdamm och några färska färgprover i brunt och aprikos bryter av på de vitmålade väggarna.
– Tanken är att väggar och tak ska gå i samma varma aprikosfärg, förutom golvet, där hoppas vi få en ljusblå linoleummatta, men det är lite oklart om det går. Det skulle matcha vår spegel med Klineblå ram, och neonskylten med vår logga…
Vi vill jättegärna ha naturmaterial och jobba så hållbart som det bara går. Vi har hittat en färgtyp som är naturlig, liksom linoleummattan, och frisörstolarna är begagnade, men ska kläs om, så det känns bra, förklarar Ola.
Salongens namn blir det i frisörsammanhang oortodoxa Swimming on Mars.
– Det började med att jag gjorde en kollektion för 2–3 år sedan, som jag döpte till just Swimming on Mars. Idén byggde på en slags drömföreställning om hur en människa från Mars skulle kunna se ut. Alltså, det här låter så flummigt, men Mars är något som människan under extremt lång tid har varit intresserad och fascinerad av. En förutsättning för liv är att det finns tillgång till vatten. Swimming on Mars är alltså förverkligandet av en dröm. Vi har hittat vårt vatten på Mars och vi simmar runt. Lite den grejen.
Vi tar en liten rundtur i lokalen och Ola och Annie pekar ut var schamponeringen, färgdisken och butiksdelen – där man ska sälja Davinesprodukter och produkter från lokala konsthantverkare – ska vara. Bredvid personalrummet gapar ett stort svart hål i marken, som avger en jordkällarfuktig doft och blottar en grovhuggen mur som andas Stegeholms slottsruin och består av stora stenblock.
– Det här ska bli min kreativa verkstad! Så jäkla skönt att kunna ha ett helt rum med dockor, peruker, löshår och annat material där jag kan skapa fritt. I Stockholm har jag bara ett litet skåp på salongen.
”Mitt koncept kommer att bygga på
att en klippning måste få ta tid.”
Vad har du fått för reaktioner från lokala kollegor?
– Jag messade Marie på People för några veckor sedan och berättade att vi skulle flytta ner och öppna ett eget ställe, och att jag ville berätta det för henne innan ryktet börjar gå. Hon svarade: ”Det vet jag redan”, haha. Och så önskade hon mig lycka till och skrev att hon tyckte att det var ett bra beslut.
Så det är inga hard feelings?
– Nej, som jag ser det kommer jag inte att konkurrera med någon av de befintliga salongerna. Jag hoppas kunna hitta en egen nisch, och jag tror och hoppas att jag kommer att kunna locka kunder utanför Västervik. Jag har redan fått en del förfrågningar, så vi får se hur det blir. Det hade varit kul om man kunde få hit folk utifrån som kommer för att klippa sig och kanske stannar kvar och gör ett besök på Warmbadhuset, käkar middag och tar in på hotell.
Vad snackar vi om för priser för att bli klippt av en av världens främsta
hårstylister?
– Mitt koncept kommer att bygga på att en klippning måste få ta tid. Jag vill inte att det ska kännas som något löpande band. Jag har insett hur mycket bättre jag mår av att slippa stressa, och det smittar såklart av sig på kunderna också. När man kommer till Swimming on Mars ska man inte bara få en bra kvalitetsklippning, det ska dessutom vara en skön stund där kunden ges energi och känner sig inspirerad. Vanligtvis tar en klippning kanske 45 minuter, medan jag lägger runt 1,5 timme, så även om jag kommer att ligga kvar på samma pris per klippning som i Stockholm, 1 050 kronor, så blir det lägre timdebitering än de flesta. Och jag hoppas på en bra blandning av kunder, från studenter till pensionärer och allt däremellan.
Det handlar väl till syvende och sist om att kunden ska få valuta för pengarna?
– Exakt. Och på 1,5 timme kan man ge riktigt bra service, och det kommer att vara jag som klipper alla kunder.
Hur stort tålamod har du?
– Mycket! Jag kommer ju att driva Swimming on Mars parallellt med att
jobba i Stockholm och åka runt och hålla utbildningar, så vi har flera ben att stå på. Jag räknar inte med att ha kalendern full med klippningar, utan att det ska rulla på i lite lagom takt.
Plötsligt ringer det i Annies mobil. En leverans från DHL är på ingång. 400 kilo omonterad inredning som anländer ett dygn tidigare än aviserat.
Jippie.
Best of Annie
EPCOT, 2013 (Stora bilden)
– Inspirationen till den här frisyren kom från Epcot building i Orlando, Florida. Jag gjorde ”hår-papper”, som jag klippte ut trekanter i som jag sedan sydde ihop tredimensionellt.
Kreativ fulländning signerad Annie Ankervik. FOTO: TONY OTTOSSON
TIMID, NOT TODAY!, KOLLEKTIVET KAI, 2021 (Vänster)
– Vi hade en visning med 60-talstema och ville göra något kul med en twist!
MINUTIAE, PARMA, 2019 (Höger)
– Snapshot från en visning jag gjorde i Italien. Denna bild bidrog till att jag kom till final i en av världens största hårtävlingar.
Se mer på annieankervik.com, swimmingonmars.com samt @annie.ankervik och @swimming.on.mars
Röster om...
TATIANA SHUMILOVA
UPPDRAGSGIVARE
DAVINES, PARMA
– Annie Ankervik är en fantastisk person! Jag hade förmånen att arbeta med henne både som frisör, bakom scenen och som projektledare inför våra evenemang. Hon är en sann representant för hållbar frisörverksamhet, vilket återspeglas i vad, varför och hur hon skapar. Hon är kreativ, flexibel, ödmjuk, samarbetsvillig och kapabel att förverkliga de mest banbrytande idéerna på ett mycket organiskt sätt. Jag tror att detta är något som gör Annie unik. Och naturligtvis är vi på Davines superstolta över att ha Annie i vår internationella portfölj, så att våra frisörer från hela världen kan lära sig och bli inspirerade av henne.
HILLEEWI GOTTRIDSSON
KASSAB, KOLLEGA
KOLLEKTIVET KAI, STOCKHOLM
– Jag minns inte första gången vi träffades, men de var sannolikt i samband med något frisörevent. Sedan några år tillbaka jobbar vi tillsammans i Kollektivet KAI. Annie är drivande, rolig och jag har alltid sett upp till hennes tålamod vare sig det gäller att göra en komplicerad håruppsättning eller vänta på en försenad lunchleverans, haha! Hon är en unik själ och det mest unika med Annie är att hon lyckas vara enormt kunnig, kreativ och sprudlande av positiv energi samtidigt som hon har båda fötterna på jorden och alltid är ödmjuk. Jag är så tacksam över att få umgås och jobba med Annie. Hon är ett lyckopiller!
MARIE SEVLIDIS
FD ARBETSGIVARE
PEOPLE, VÄSTERVIK
– Redan när Annie kom till oss var hon intresserad av att styla och fotografera, så att jobba med det hon gör nu passar henne väldigt, väldigt bra. Hon är en konstnär som tycker om att pyssla och dona med olika projekt, och man kände direkt när hon började tävla att det var hennes grej. Hon är jätteduktig och kunde stå i timmar och jobba med små detaljer för att få exakt det resultat hon ville ha. Hon kanske inte är den optimala anställda, så att hon nu kommer tillbaka till Västervik och öppnar en egen studio här tror jag passar henne och familjen perfekt.
ANNIE EVA IDA CHRISTINA ANKERVIK
Ålder: 36 år.
Familj: Maken Ola, sonen Sigge och dottern Elli.
Yrke: Frisör och hårstylist.
Karriär: Frisör på Swimming on Mars. Arbetar som hårstylist inom reklam, mode och med artister. Utbildar och inspirerar andra frisörer som en del av Davines internationella team.
Aktuell med: Öppning av konceptet Swimming on Mars i Västervik.
Motto: ”Hur svårt kan det va?”