Bo i Västervik
Idag är vi hela 36 747 fantastiska invånare i Västervik och tillsammans bidrar vi alla till att skapa den här mysiga, något pittoreska kommunen.
En kommun som till 74,7 % består av skog, för det är faktiskt så att endast 3,9 % av vår kommun är bebyggelse vilket kan jämföras med till exempel Stockholm där hela 55,2 % är bebyggelse. Så vill du ha naturen runt knuten är det nog bättre att låta huset stå i Västervik. Här kostar dessutom ett hus i snitt 2 076 000 kronor vilket kan jämföras med snittpriset för hela Sverige på 3 267 000 kronor. Detta kan nog vara en bidragande faktor till att vi föredrar att bo i hus, hela 22 850 västervikare är bosatta i ett hus.
På vintern utgör Västervik en lugn oas för återhämtning, friska vindar från havet som verkligen får en att vakna till på morgonen och familjär stämning i en av restaurangerna med en alla känner alla attityd, en riktig småstad med allt vad de innebär. Detta byts dock under sommaren snabbt ut till en fartfylld sommarstad med stora evenemang, uteserveringar, skärgårdsbåtar, mysiga sommarkaféer längst någon snirklig landsväg. Vi lever upp och vi välkomnar alla våra besökare som 2021 utgjorde 440 000 gästnätter.
Men en stad är så mycket mer. De är dess invånare och de vi fyller vår vardag med, allt från jobb, boende, utbildning, fritidsaktiviteter och de som finns däremellan för att det ska fungera och vara trivsamt att leva här.
27 % av västervikarna arbetar inom vård och omsorg, en procent som vi har uppskattat extra mycket under de senaste åren. Vi är också många som är duktiga på tillverkning där vi återfinner hela 13 %.
När det kommer till fritid är vi inte dåliga där heller, cirka 30 000 av oss är medlemmar i någon av våra 350 föreningar.
Varje individ av dessa 36 747 har en berättelse, en funktion och är en del av vårt Västervik. Här får du ta del av deras berättelse.
Namn: Erik Hemmingsson
Ålder: 28
Jobb: Krögare på Guldkantrestaurangerna och fastighetsägare
Ett stenkast från Västervik centrum i en gammal skolbyggnad bor Erik Hemmingsson, 28 år gammal tillsammans med sin flickvän. Lägenheten på 60 kvadrat ligger högst upp i huset och taket lutar in på båda sidor. De exponerade balkarna, som låtits behålla sin naturliga färg, sticker ut mot de vitmålade väggarna. Inredningen känns varsamt kurerad och är full av personliga detaljer. Allt tycks ha sin specifika plats.
– Jag har alltid gillat lite speciella hem, och vill gärna att det ska kännas lite unikt. I Västervik finns det många möjligheter för den som vill ha ett lite annorlunda hem, säger Erik.
Lägenheten ligger centralt, med gångavstånd till nästan allt, men ändå tillräckligt avskilt för att slippa sommarnätternas sorl, ljudet av bilar och fiskmåsarnas skrin, menar Erik.
– Tidigare bodde vi mitt på Storgatan, men jag trivs bättre här en liten bit ifrån stan. Det är lugnare. Jag trivs fantastiskt bra.
Intresset för mat och dryck har funnits med Erik så länge han kan minnas, och han har många år inom restaurangbranschen i ryggen. På de lediga kvällarna hemma är det en charkbricka och ett glas vin som avnjuts, snarare än chips och läsk.
– Jag vet inte varifrån intresset för mat kommer, jag har bara alltid haft det. Sen tycker jag att det är väldigt, väldigt roligt med service. Det är kul att prata med människor och se till så att de har en bra upplevelse.
Det var också intresset för mat och service som gjorde att Erik flyttade till Västervik från Vimmerby 2015. På ett bröllop gjorde han ett särskilt gott intryck på en av gästerna han serverade och fick sedan jobb på Gränsö slott. Sedan dess har han blivit kvar.
– Jag tänkte väl alltid att jag skulle flytta från Västervik, men sen har det bara kommit nya möjligheter hela tiden och det har inte blivit av. Nu är jag jätteglad över att det har blivit så, jag tycker verkligen, verkligen om Västervik.
Enligt Erik är Västervik är kulinarisk stad med ett rikt utbud av restauranger. Allt ifrån genuin libanesisk mat, bistromat i trendig miljö, till lyxiga avsmakningsmenyer med havsutsikt.
– Jag får en känsla av att Västervik är väldigt gastronomiskt intresserat som stad. Det är många som är väldigt intresserade av mat och dryck, och som gillar att gå ut och äta. Så jag känner att mitt intresse för mat passar väl in här.
Även om han till en början hade tankar på att flytta, har de sju åren i Västervik gjort så att Erik inte längre lockas av att bo i en storstad. Han är nöjd med ett besök då och då.
– De flesta som bor i större städer har en sommarstuga på landet och flyr stressen så fort de får chansen. Vi som bor i en liten stad kan göra lika dant, fly till storstaden när vi vill ha storstadspuls, säger Erik.
Vad är det som utmärker just Västervik tycker du?
– Jag tycker att befolkningen är supertrevlig, och jag kände mig väl omhändertagen när jag flyttade hit. Närheten till havet är fantastisk, och trots att det är en liten stad finns ett bra utbud av mode, restauranger och outdooraktiviteter.
Namn: Johan
Ålder: 46 år
Jobb: Utvecklingsingenjör på SMHI
Familj: Särbo och två barn
En liten bit utanför Loftahammar, i Tjust skärgård, ligger ön Hultö. Trots att han för först två år sedan flyttade hit har den lilla ön alltid varit Johan Nilssons hem. Här har han så länge han kan minnas tillbringat sina somrar. Under pandemin tog han steget och följde sin dröm: Att bli skärgårdsbo på heltid.
– Sedan jag var i 20-årsåldern har jag funderat på att flytta ut till Hultö. Det här har alltid varit hemma. Jag har aldrig känt mig hemma någon annanstans, säger Johan.
Vad var det som gjorde att du tog steget att flytta ut till Hultö?
– Jag har tänkt på att göra det väldigt länge, och jag kände att det var ett bra tillfälle, när det inte är 40 timmar på kontoret varje vecka. Så det var egentligen pandemin som var startskottet.
Hultögården har i flera generationer tillhört Johans familj. För över hundra år sedan började Johans farfars farfar att arrendera gården på Hultö. 1936 flyttade familjen in permanent. Senare kom gården att användas mer som en sommarstuga, snarare än ett året-runt-boende.
– Innan jag bestämde mig för att flytta hit för två år sedan hade ingen bott på ön permanent sedan 1970-talet, berättar Johan.
På den lilla ön vandrar kor fritt om somrarna mellan de rödvita husen. En fridfull idyll, med en gård som hämtad från Astrid Lindgrens sagovärld, enligt Johan.
Omställningen till det lite mer avskilda livet ute på ön har varit enkel för Johan. I mångt och mycket lever han samma liv som han gjorde tidigare och bortsett från att det är lite svårare att ta sig till jobbet vissa vinterdagar så har hans liv bara blivit bättre.
– Det är samma liv, men man bår bättre. Det är inte lika stressigt och det är ett lugnare tempo med närhet till naturen. Man blir en bättre människa tror jag.
På gården har Johan gjort plats för sitt stora intresse – musiken – och byggt en studio där han gärna tillbringar sina lediga timmar.
– Jag är främst gitarrist, men spelar också trummor, bas och piano. I studion gör jag en del egen musik, men på senaste tiden har jag också börjat mixa och mastra åt andra artister. Musiken är något som jag alltid brunnit för och alltid tyckt varit kul.
Utöver musikintresset har Johan engagerat sig både i föreningen Tjust Allmogebåtar, hembygdsföreningen i Loftahammar och driver ett skärgårdsmuseum på Hultö.
Johan tror att många räds i onödan över att bo i skärgården. Det är inte så omständligt som man kan tro.
– Vi som bor här hjälps åt, kommunikation och service är ganska bra och det är en skärgård med många möjligheter och stor potential. Är man intresserad av att flytta ut till skärgården, kör!
Namn: Lena Svensson
Ålder: 61
Jobb: Lärare på Gamleby Folkhögskola
Familj: Sambon Björn och två döttrar
Lena Svensson är en välkänd figur i trakterna runt Blackstad. Hon har jobbat närmare 30 år i Blackstad skola som lärare, drivit den lokala simskolan varje sommar sedan tidigt 2000-tal, och dessutom varit en eldsjäl inom den lokala idrottsrörelsen och hästsporten. Många timmar i bilen har det blivit genom åren till olika idrottsaktiviteter.
– Jag tror jag kan varenda väg i kommunen, jag har varit i varenda liten ort och håla. Man kan säga att jag har en väldigt bra lokalkännedom, säger Lena med ett leende.
Hon bor på den lilla gården Ålandsbo, några kilometer utanför Blackstad. Det röda huset ligger på en liten höjd. Härifrån kan Lena speja ut över sina marker, hästarna i hagen, ridbanan och stallet.
– För mig är det viktigt att bo på en plats där jag kan ha hästar. Det skulle jag nog inte kunna vara utan.
På mitten av 1980-talet köpte hennes pappa gården, då han äger den angränsande marken, och frågade om den då 24 åriga Lena ville hyra huset av honom. Intresset för hästar var redan då stort och valet blev enkelt.
– Pappa frågade om jag ville hyra gården och det var inte så svårt att gå med på. Jag var intresserad av hästar redan då. Efter att jag flyttade in byggde vi om ladugården till stall, berättar Lena.
Några fler flyttar har det inte blivit. Räknar man bort några få år då hon bodde i en lägenhet i grannbyn Grönhult har Lena inte flyttat mer än några hundra meter från föräldrahemmet. När hon studerade till lärare gjorde hon det på distans. Och på frågan om hon någonsin funderat att flytta till någon annan del av kommunen är svaret kort.
– Aldrig.
Varför är det så bra att bo här?
– Det är en frihet att bo i ett enskilt hus, det är ingen insyn och inga grannar som stör. Sedan att kunna ha häst, hund och katt, det är viktigt för mig.
Att bo ute på landet med en kvarts biltur till närmaste affär har aldrig varit något som besvärat Lena.
– Bor man i Stockholm behöver man sitta i tidskrävande köer för att ta sig från en del av staden till en annan. Här slipper man det.
Lite extra tid i bilen får man räkna med om man bor på landet, men det man får i stället är en närhet till naturen och en god granngemenskap, menar Lena.
– Jag vet att mina grannar kan ringa mig mitt i natten om de har problem med något, och då får man gå upp ur sängen och hjälpa till. Det finns ett utbrett kontaktnät här omkring och en stark gemenskap. Många är engagerade i samhället.
Hästarna tar mycket av Lenas tid. Varje morgon innan jobbet går hon ut i stallet för att släpper ut gårdens sju hästar i hagen, sätter på alla hästarna täcken, går ut med hö och mockar. När hon kommer hem från jobbet är det återigen hästarna hon ägnar sig åt.
– Jag tycker fortfarande att det är roligt, fast att jag har gjort det i 40 år. Man kommer igång i kroppen, det får mig att vara utomhus och jag får rörelse i kroppen.
– För mig är det här livskvalitet. Det räcker för mig att vara i nuet, och jag är inte en sån som längtar efter andra saker. Jag jagar ingenting, utan är positiv till där jag är nu.
Lena tycker att fler borde överväga att flytta ut på landet.
– Att vara i en miljö med skog och natur det gör att du får energi tillbaka och den lugna atmosfären skapar rekreation, en läkning. Du slipper stress, prestation. Du är i nuet.
Är du också sugen på skapa ett liv i Västervik kan du besöka vastervik.com/flyttahit
Här har vi samlat information och inspiration till dig!