Ted Gärdestad (1956 – 1997)

Ted Arnbjörn Gärdestad föddes den 18 februari 1956 och växte upp i Sollentuna kommun norr om Stockholm, i en villa på Åkervägen. Han komponerade sin första låt som sexåring, "Sollentunavalsen". Han medverkade 1964 som åttaåring i Sveriges Televisions Circus minimum där han spelade sin musik på dragspel. Gärdestad slog igenom som femtonåring
och hade sin glansperiod på 1970-talet.
Ted Gärdestad debuterade på VisFestivalen i Västervik 1972, 16 år gammal. Det var Benny Andersson och Björn Ulvaeus som kom att producera hans debut-LP, Undringar, utgiven på Stikkan Andersons skivbolag Polar Music 1972 samma år. Han komponerade all sin musik själv, och texterna författades av brodern Kenneth Med sin ofta optimistiska och trallvänliga popmusik kom han under 1970-talets proggvåg att betraktas som en utpräglat kommersiell artist. Några av Gärdestads mest kända låtar är "Jag vill ha en egen måne" (1972), "Sol, vind och vatten" (1973), "Angela" (1976)[6] och "För kärlekens skull" (1993).
Ted Gärdestad deltog i Melodifestivalen första gången 1973 med bidraget "Oh, vilken härlig da'" och placerade sig då på fjärde plats. Nästa gång han deltog var 1975 med låten "Rockin' n' Reelin'", denna gång blev det en sjunde plats. År 1977 tävlade han som kompositör med låten "Det bästa som finns" framförd av Lena Andersson, det blev då en åttonde placering. Två Fyra år senare vann han med låten "Satellit", på sammanlagt fjärde försöket och fick därmed representera Sverige i Eurovision Song Contest 1979 i Israel.
Ted Gärdestad var som ung en lovande tennisspelare. Som fjortonåring rankades han som sverigetvåa efter nära vännen Björn Borg. 1969 vann Borg SALK Open efter att i semifinalen ha besegrat Gärdestad med siffrorna 6–0, 8–6. Låten ”Helena” uppges vara skriven till svenska tennisspelaren Helena Anliot, som både han och Björn Borg var förälskade i vid början av 1970-talet.
Ted Gärdestad var yngst av tre bröder. Förutom Ted fick makarna Gärdestad sönerna Kjell och Kenneth. Han var gift första gången 1976–1978 med Lotta Ramel och andra gången 1992–1993 med Alexandra Lindholm. I ett förhållande med Ann Zacharias fick han i början av 1980-talet barnen Sara (född 1982) och Marc (född 1983)
I början av 80-talet Vid den här tiden kom han i kontakt med den andlige läraren Bhagwan Shree Rajneesh vilket så småningom ledde till att han gick in i Bhagwans sekt, Bhagwanrörelsen, och tog avstånd från sitt tidigare liv. Han bytte 1983 namn till Swami Sangit Upasani och klädde sig i vinrött som andra Bhagwan-lärjungar. 1985 flyttade han till Oregon dit han redan tidigare gjort många resor till rörelsens högkvarter.
År 1986 Tre år senare flyttade han tillbaka till Sollentuna. Han började komponera igen och arbetade en tid som låtskrivare vid Billy Butts skivbolag Little Big Apple Records. Han återvände till scenen igen och gav 1994 ut sitt sista album Äntligen på väg. På albumet medverkar bland andra Janne Schaffer, Björn J:son Lindh och Marie Bergman. Den enda singeln från albumet var "Ge en sol", som blev en stor hit.
Ted Gärdestad led under senare år av schizofreni. Han hörde röster i huvudet som skrek åt honom, och vid ett tillfälle ska rösterna ha fått honom att skada sig själv i ena handen med hjälp av en osthyvel för att slippa hålla på med musik.
Kenneth Gärdestad sade sig ha märkt de första sjukdomstecknen redan 1985, då Ted var 29 år gammal. Kenneth bodde i USA vid den här tiden och vid ett tillfälle kom Ted på besök. Kenneth upplevde sin bror som rädd och överdrivet renlig; Ted kunde exempelvis inte gå på toaletten utan att använda kirurgiska handskar, och han tvättade allt med ren sprit.
1995 fick Ted Gärdestad svåra skallskador i en bilolycka. Brodern såg senare olyckan som ett tecken på hans psykiska ohälsa, men själv hävdade Ted Gärdestad att det blev ett kraftigt ryck i ratten och att han då förlorade kontrollen över fordonet.
Sitt sista framträdande gjorde Ted Gärdestad i december 1996 på nattklubben Blå Grottan i Gävle tillsammans med den svenske musikern Harpo. Med på scenen var ett kompband och brodern Kenneth
Ted Gärdestad tog sitt liv, 41 år gammal, genom att hoppa framför ett passerande tåg vid Häggviks station i Sollentuna den 22 juni 1997. Begravningsceremonin förrättades av nära vännen Per Ragnar. Han är begravd intill sin äldre bror Kjell och sina föräldrar på Silverdals griftegård i Sollentuna. Flera samlingsskivor har getts ut postumt. Efter hans död berättade brodern Kenneth Gärdestad i tidningar och i en bok om sin brors sista svåra år med psykisk sjukdom.
Genom åren har hyllningarna till Ted Gärdestad och hans musik avlöst varandra. Flera album har getts ut där artister som Håkan Hellströn, Jill Johnson, Laleh och Markus Krunegård bidragit med sina tolkningar.
Dessutom kom filmen Ted – För kärlekens skull premiär med Adam Pålsson i rollen som Ted Gärdestad 2018.
Utöver all musikalisk uppmärksamhet står även Ted Gärdestad staty hemma i Sollentuna

2006 invigdes statyn Ted Gärdestad av Annika Heed, på Ted Gärdestads plats i stadsdelen Silverdal i Sollentuna. TV-programmet Så mycket bättre är uppkallat efter en av Teds låtar från debutalbumet Undringar. Så mycket bättre är även programmets signaturmelodi. 2005 publicerades minnesboken "Jag vill ha en egen måne", med bland annat en intervju med Björn Borg.

2004 kom hyllningsalbumet Fånga En Ängel - En Hyllning Till Ted Gärdestad där kända svenska artister som bland andra Helen Sjöholm, Jill Johnson, Håkan Hellström, Patrik Isaksson och Åsa Jinder tolkar hans låtar.
År 2014 släpptes ytterligare ett hyllningsalbum För kärlekens skull – Svenska artister hyllar Ted Gärdestad, där Gärdestads låtar tolkas av bland andra Laleh, Markus Krunegård och Tomas Andersson Wij.
2006 invigdes statyn Ted Gärdestad av Annika Heed, på Ted Gärdestads plats i stadsdelen Silverdal i Sollentuna. TV-programmet Så mycket bättre är uppkallat efter en av Teds låtar från debutalbumet Undringar. Så mycket bättre är även programmets signaturmelodi. 2005 publicerades minnesboken "Jag vill ha en egen måne", med bland annat en intervju med Björn Borg.
År 1997 grundades Ted Gärdestadsällskapet för att hedra minnet av Ted Gärdestad. Sällskapet försöker varje år ha en hyllning till bröderna Gärdestad i Stockholm med omnejd. Man samlade år 2000 ihop till en vit minnesbänk (Hagasoffa) till Ted Gärdestads minne; denna finns utplacerad i Kungsträdgården i Stockholm varje år april–september.