Gå Visvägen i appen Västervik Stories, finns att ladda ner på AppStore och Google Play.
Året var 1958. Från München hade Västervik nyligen fått ett tillskott, en vanartig yngling som nyligen sparkats ut från det bayerska skolsystemet. Skälen var säkert många men droppen lär ha varit att han stoppade på Münchens första rullttrappa.
Turligt nog hade hans svenskfödda mamma Ingrid tumme med det småländska skolsystemet genom att hennes kusin var lektor på Västerviks läroverk varför gossen Hans Carl Hansi Schwarz fick komma till detta lärosäte som "extraelev".
De gick några år i realskolan innan Hansi en dag kom till Tonny Roth och frågade om han ville vara med i hans nya band som var på väg att ta form. Tonny var intresserad men hade ett villkor: Han ville ha med sin bästa kompis Björn Ulvaeus. Det gick inte Hansi med på eftersom man "redan hade gitarrer så det räckte".
Då backade Tonny ur, vilket fick Hansi att tänka om.
Björn var välkommen, vilket blev inledningen på en riktig framgångssaga. Nu hade gruppen fyra medlemmar: Hansi, Tonny, Björn och Johan Karlberg. Johans pappa ägde en bilfirma och gruppen kunde därför förmånligt förvärva sin första turnébil – en Volvo.
Ett år gjorde de 168 spelningar. Det kunde vara tufft. Ofta hade de två spelningar samma kväll. Det var fri fart på vägarna och det gick fort mellan folkparkerna. Kraven i kontrakten var nämligen stränga. Om gruppen kom tio minuter för sent till en spelning rök tio procent av gaget... Om förseningen var mer än en timme försvann allt. Men de flesta arrangörer såg mellan fingrarna och lät udda vara jämnt, säger Tonny som kan berätta att Hootenanny Singers klarade sig utan att bli inblandade i några allvarliga olyckor.
Gruppen, med det fyndiga namnet West Bay Singers, bildades 1961 på Hansis initiativ. Han blev viktig för gruppens utveckling. Han hade tillgång till en egen lägenhet där de kunde öva och umgås utan några vakande ögon eller öron från vuxenvärlden.
1963 fick de sitt genombrott. Det var Björns mamma som hade anmält grabbarna till en amatörtävling som kallade Plats på scen. Det var artiststrejk i Sverige varför Sveriges radio passade på att inventera talangläget i Sverige. Det gick bra för grabbarna vid spelningen i Norrköping inför en jury som kanske inte hade den högsta musikaliska kompetensen. Gruppen gick till final. Westbay Singers blev en av sex vinnare vid finalen, ingen etta utsågs. Men musikförläggaren Stig "Stikkan" Anderson hade fått ett öga på gruppen via kvällstidningen Expressen. Han var ute efter en ”Folkmusik-”grupp så som den beskrevs i tidningen. Han hade redan namnet klart.
Det slutade med att "Stikkan" Anderson kom till Västervik i sällskap med skivbolaget Polars producent Bengt Bernhag. Hemma hos Björn Ulvaeus på Norrtullsgatan diskuterades såväl framtiden som namnbytet. Sångstilen kallades ”Hootenanny” varför det nya namnet följdriktigt blev Hootenanny Singers
Spelningarna strömmade in och fyra unga grabbar från Västervik var plötsligt kändisar. Efter studenten i Västervik hamnade Björn, Tonny och Johan på samma lucka på I 4 i Linköping. Hansi, som inte var svensk medborgare, var befriad från militärtjänst och drog till Lund för studier i bland annat psykologi.
En hygglig kompanichef på I 4 såg till att grabbarna fick generöst med nattpermissioner med kamraternas goda minne. Han ställde upp kompaniet på kaserngården och frågade de församlade om de visste vilka de tre Västerviksgrabbarna var. Det visste de. Han förklarade att det handlade om rätt mycket pengar för trion – och frågade om det var okey med att de fick lite extra permissioner.
– Svaret var oreserverat JA från kompaniet, minns Tonny Roth.
Det finns många starka minnen från turnélivet och från skivinspelningar. En midsommar i Skellefteå fanns 17 000 personer i publiken. En annan midsommar var gruppen i Överkalix och fick så stark hemlängtan till Västervik att det blev en 120 mil lång bilfärd i ett sträck genom ett sommarljust land.
Vid ratten under flera års turnerande satt gruppens roddare Hans "Berka" Bergkvist, som senare skulle låta tala om sig i artistbranschen. Han hade för (o)vana att ständigt sjunga då han körde. Hans sångröst var inte på något sätt i nivå med proffsen på passagerarplatsen. Men den kom ändå till nytta…
1967 höll man på att spela in en LP, men hade problem med att få till den ordentligt.
Klockan började närma sig midnatt när Hootenanny hade en låt kvar på skivan.
Tonny berättar:
– Vi fick inte till den direkt. Så jag föreslog vår producent att "Berka" skulle sjunga. Han ville inte. Men jag bad honom lyssna i alla fall. Efter att ha lyssnat en minut så sa han: Kör!
Som välfunnen nödlösning klev han in i skivstudion blev det en munter stund.
När "Berka" stämde upp till sång började alla andra att skratta. Hans röst är svår att beskriva – men den lämpar sig i alla fall inte för sång kan vi konstatera utan att tumma på sanningen...
"Mårten Gås" blev ändå en succé och gick upp på svensktoppen. Berka stannade kvar i branschen ytterligare några år och arbetade hos Stikkan Anderson på Polar.
Alla sagor har sitt slut. Det har också den om Hootenanny Singers. Gruppen fortsatte några år till fast i olika konstellationer
Första skivan innehöll bland annat Dan Anderssons ”Jag väntar vid min mila”. Hootenanny Singers varvade svenska visor med amerikansk folkmusik. Kingston Trio och Brothers Four var de stora inspirationskällorna. Under 1960-talet var Hootenanny Singers oerhört populära i Sverige. De gjorde 168 spelningar i folkparkerna på en sommar. Hootenanny Singers hade sammanlagt 40 låtar på Svensktoppen, bland annat ”Gabrielle”, ”I lunden gröna”, ”Marianne”, ”Mårten Gås” och ”Omkring tiggaren från Luossa”, den sistnämnda låg på listan i hela 52 veckor (Då var reglerna sådana att ingen låt fick ligga längre än ett år på Svensktoppen).
Johan Karlberg hoppade av gruppen i slutet av 60-talet, Björn flyttade till Stockholm, Tony och Hansi bosatte sig i Lund. 1974 upphörde Hootenanny Singers.
Men gruppen kom att återuppstå 1979, då med originalmedlemmarna Hansi och Tonny samt två nytillskott vid namn Martin Arnoldi och Eoin Clancy. De spelade in två skivor 1979 och 1982 reste på en sista turné i folkparkerna igen.
Tonny Roth kompletterade sina studentbetyg, gjorde högskoleprovet och kom in på läkarutbildningen i Uppsala. I början av 1990-talet fick han sin läkarlegitimation och har jobbat som allmänläkare tills han var 69 år.
Hansi fortsatte att producera VisFestivalen i Västervik, något som han höll på med till sin död den 10 januari 2013.
Johan Karlberg, som lämnat gruppen redan -74, avled hastigt i hjärtinfarkt 16 augusti 1992.
Björn Ulvaeus hade lierat sig med Benny Andersson and the rest is history.