Gå Visvägen i appen Västervik Stories, finns att ladda ner på AppStore och Google Play.
Lars Arthur Tennander tillhör utan tvivel veteranerna inom VisFestivalen. Tjugosju gånger har han spridit sin skönsång och visdom över oss från ruinens brant och första gången var 1980. Då var Lasse bara 35 år men det gick bra ändå.
Få visste då att han redan hade en gedigen meritlista. Hur många svenska artister har provsjungit på Beatles bolag Apple i London? När Tennander en dag i London 1968 fick se en annons i en musiktidning om att Beatles nystartade skivbolag Apple sökte låtskrivare gick han dit. Efter två låtar lämnade Tennander Apple-kontoret med orden ”Don’t call us we’ll call you”ringande i öronen. Lasse har aldrig slutat fundera över vilka andra som satt i Apples väntrum den dagen…
Det började egentligen med att Lasse – som då arbetade som högstadielärare – kom i vägen för Simon Brehm, basist, skivbolagsdirektör och en av de stora i branschen. Hans skivbolag Karusell var i ständigt behov av nya låtar till sina artister. Big Simon hörde Tennander sjunga på en fest och engagerade honom. Lasse Tennander skrev ” She will never dance again” till den svenska gruppen Wayfarers, vilket gav en flygande start. När han sedan hjälpt Peter Lundblad med sånger till dennes två första plattor erbjöds även Lasse att göra ett album. Peter och Lasse blev för övrigt goda vänner och nära artistkollegor ända tills Peter lämnade oss vid juletid 2015.
Lasse blev med åren en kärkommen gäst på VisFestivalen och förärades det nyinstiftade Fred Åkerström-stipendiet 1987. Nio år senare kom ännnu en presigefull belöning: Cornelis-stipendiet, på sitt sätt med viss knytning ill VisFetivalen eftersom Cornelis tidigt blev en av portalfigurerna där.
1974 kom "Lars Vegas". Den var godkänd men Tennander såg ingen anledning att lämna jobbet som lärare för att bli artiat på heltid. Han var nöjd med rollen som låtskrivare. "Alla är vi barn i början" fick honom dock att tänka om. Telefonerna började ringa och Tennander kom i ropet..
När han nu slog igenom var det med en sorts modern visa som passade akustisk gitarr lika väl som elektrisk. Det var mycket politik i texterna men Tennanders politik kändes närmare hemmet, närmare människorna. Han blev en del av den så kallade progressiva musikrörelsen – proggen– och arbetade till och med under en period på en av dess institutioner, SAM-distribution i Vaxholm.
Det blev emellertid gamla hederliga Sonet, ett så kallat kommersiellt bolag, som gav ut tredje albumet "På jakt". Lasse Tennander blev en allt tydligare gestalt i svenskt musikliv. Oftast spelade han ensam men från och till med olika grupper varav "Yngve Frejs Ork" kanske var den mest minnesvärda. När 80-talet hade satt sig på allvar och musikrörelsen var död och yuppien nyfödd blev klimatet strängare för samhällsengagerad konst. Lasse försökte hålla balansen med albumet "Konsten att hålla balansen" men det var några tuffa år. Det är en rutten bransch har Tennander alltid hävdat och nu fick han känna på dess baksida. 1985 års "Rötter" ändrade allt.
Sonets Ola Håkansson saknade en hit, gav Tennander en komposition och sa ”Gå hem och skriv en Tennander-text till den här". Lydige Lars gjorde så och åkte tillbaka till Sonet och spelade in vad han trodde var en demo. Men demon gavs ut och "Lisa Lisa” blev en av hans mest omedelbara och smittande sånger. Gungande rock och en guidad tur genom det Stockholmska Söder där Lasses låtsaskompisar Lisa och Per har sina boningar.
Men när Lasse 2002 slog till med Taube-samlingen "Så länge hjärtat kan slå" var det många som rynkade på näsan.Var det skrivkramp eller idétorka?
För 70-talets radikaler var Evert Taube nästan ett skällsord, en våt filt av naturlyrik och kronbrännvin. Men Evert Taube har naturligtvis alltid funnits i våra liv vare sig vi velat det eller ej. Lasse Tennander sjöng till exempel redan för trettio år sedan i ”Livet, kärleken och konsten att stämma en gitarr” att han lånar från Taube.
Efter att ha sett Lasse Hallströms Ska vi gå hem till dig skrev Tennander sången med samma namn och tretton år senare blir sången en hit. Med Magnus Uggla!
Lasse Tennander avslutade nästan alltid sina konserter med "Nu blåser vi ut ljusen stolta stad", en av de låtar Lasse håller för sina bästa
Med tiden har det blivit glesare mellan albumen. Skälet är att Lasse Tennander emellanåt valt att prioritera annat här i livet än sin karriär. Så där som familjen, resor och huset på Gotland. Han har helt enkelt prioriterat livet. Och det fortsätter han att göra än idag. Det borde kanske även fler av oss göra. Så länge hjärtat kan slå och innan sista ljuset har blåsts ut.
Texten är sammanställd av Stisse Johnsson.
Fakta och vissa formuleringar är hämtade ur en artikel av kunturjournalisten Håkan Lagher. Denna finns att läsa i sinn helhet på www.lassetennander.se/om-lasse/