Gå Visvägen i appen Västervik Stories, finns att ladda ner på AppStore och Google Play.
Med sin oefterhärmliga humor, kvicka replikskiften och en musikalisk ådra som dunkar av kärlek till både trakten och vistraditionen, skapade de en stämning som bara de kunde. Och alltid på äkta westerwikska – den där varma, sjungande dialekten som får både infödingar och tillresta att känna sig hemma.
Nu får de sin välförtjänta plats längs Visvägen, men på sitt eget sätt: med en skylt i hemorten Gamleby, som i år firar 750 år. Passande nog – för ingen har som Erik och Ola satt Gamleby på viskartan, med fötterna i folkhemmet och hjärtat i publiken.
Om Ola & Erik Berg
Ola (1958) och Erik (1961) växte upp i Östra Ed och sedemera i Gamleby. Musiken fick de med sig av mamma Märit som sjöng i kyrkokören och spelade orgel och av pappa Sven som spelade gitarr och sjöng glada örhängen från 50 och 60 talen. Pojkarna minns att när de var sådär 5-7 år terroriserade de föräldrarna med mer eller mindre skaburösa visor där de protesterade mot orättvisor som sängläggning, att äta otäck mat etc.
Åren gick och efter gymnasiet jobbade båda pojkarna på studieförbund med bland annat gitarrspel och sång. Erik for till Piteå och gick på Framnäs. Först folkhögskola och sedan musikhögskolan. Hans breda spelkunskaper har alltid vari grunden i deras musik vare sig det var elpiano eller gitarr. Ola hängde på med till exempel tvättspelstrummande och plågande av en gammal banjo. Båda har sedan flitigt sjungit i ungefär samma tonart då de framfört sina visor. Visorna har alltid haft en stor bredd, så att så många som möjligt kan sjunga med och känna igen sig, När de spelade i början på 80talet var de en hel del gamla barnvisor som var grunden. Med åren skrevs det sedan många egna glada verk. Alltid med mer eller mindre bred dialekt, som bet sig fast i folks musiköron. “Hjorted country” och “Soppatorsk i Gamlebyvika” för att nämna några. Skivor har getts ut och en vinter jobbade grabbarna med P4 Kalmar och “hänt i bygden”.
En del turnerande blev det också. Förutom exotiska platser som Skedshult och Piperskärr så har de varit i nästan i hela Sverige och flängt runt. Göteborg, Stockholm, Edsbyn, Hällefors och Timrå för att nämna några ställen. Många utflyttade kommunbor spelar deras melodier för att komma ihåg dialekten och hur det var förr.
Så varje år i nästan 40 år har de glatt tiotusentals människor runt vårt i avlånga land . Inte minst på Visfestivalscenen där de tillsammans med Qvennarn (fast mest själva) spelat inte mindre än 17 år vilket i sig måste vara någon form av världsrekord.
För nämnas ska förstås också att de varit med i “Qvennarn rinner över” som turnerade i slutet på 70 talet och dykt upp lite här och då. Ett gäng frackförsedda pojakar som gjorde stor succe i stadens sus och dus. Men det är en helt annan historia…
Ola Berg 1 juli 2025