Foto: Anders Steiner

Tre starka: Idrottare

Tre supertalanger från Västervik som drömmer om att nå den absoluta toppen. Lägg dem på minnet.

TUVA ERIKSSON
Ålder: 15 år.
Sport: Hästhoppning.
Förening: Västerviksortens ryttarförening.
Meriter: Två SM-silver C-ponny, Prins Carl Philips pris vid Stockholm horse show 2014 och 2015, NM-silver i lag och sjua individuellt 2015, NM-guld i lag och fyra individuellt 2016. Allt detta på ponnyn April is full of surprises.

När satt du på en häst för första gången? 
– Jag har ridit så länge jag kan minnas. Mamma har alltid ridit och mormor föder upp hästar här på gården i Vråka, så det blev naturligt att jag började med ridning.

Hur skulle du beskriva din passion?
– Att rida fort och hoppa högt är det bästa jag vet. Och att tävla. Jag har en bra vinnarskalle som gör att jag nästan aldrig blir nervös och hellre blir trea än tvåa, för att jag så gärna vill vinna.

Hur mycket tid lägger du på din sport?
– All tid! När det är skola åker jag hem direkt efter sista lektionen, äter något och sedan går jag ut i stallet och rider. Det händer att jag gör det innan jag går till skolan också. Under loven är det ridning hela dagarna.

När förstod du att du hade en fallenhet för hästhoppning?
– Det var nog redan från början. Jag gillade att rida, och dessutom hade jag väldigt fina hästar vilket förstås gjorde det lättare att utvecklas och nå bra resultat.


 Jag vill tävla och bli bäst. Och för att bli det måste du vara väldigt engagerad, tycka om din häst, och vara beredd att lägga ner mycket tid.


Vad är det som får dig att ge dig att köra ett pass även när kroppen värker och motivationen är noll?
– Att jag tycker det är så himla kul. Det är något med hästarna och att tävla som gör att jag inte tänker på hur mycket tid det tar eller hur jobbigt det är. Ibland förstår jag knappt mig själv.

Vad har du för tips till den som vill bli lika vass som du?
– Att aldrig ge upp! Och så måste man såklart ha en stark vilja innerst inne.Jag skulle aldrig kunna rida hemma bara för skojs skull. Jag vill tävla och bli bäst. Och för att bli det måste du vara väldigt engagerad, tycka om din häst, och vara beredd att lägga ner mycket tid.

Hur högt siktar du?
– Väldigt högt. Jag är ju bara 15 år, men ingen dröm är för stor. Jag vill kunna leva på det här.

Vad finns det för förutsättningar för att utöva din sport i Västerviks kommun?
– Jag har ju haft det väldigt bra. Viktigaste förutsättningen är att vi har en egen gård i Vråka. Min mamma har varit och är en väldigt stor del i det här. Jag hade inte kommit någonstans om hon inte kört mig till träningarna och tävlingarna, och min syster betyder mycket eftersom det är hon som gör hästarna fina vid tävling. Även min tränare Ann Liwing betyder otroligt mycket och ställer alltid upp.

Vad är du beredd att offra för att nå dit?
– Jag är beredd att offra allt, för det här är det bästa jag vet
 


 

Foto:Anders Steiner

LISA DAHL
Ålder: 14 år.
Sport: Basket.
Meriter: Distriktslagturnering U16 Småland/ Blekinge 2015, regionlaget 2016, och turnering i Köpenhamn med landslaget 2016.

När studsade du en basketboll för första gången?
– Jag var sex år och min storasyster spelade basket, så det var väl det som gjorde att jag och min bästa kompis Emelie Axelsson började spela.

Hur mycket tid lägger du på din sport?
– Oj, jag tränar basket tre–fyra gånger i veckan, i Oskarshamn, och styrka och kondition utöver det, så sammanlagt blir det väldigt många timmar.

När förstod du att du hade en fallenhet för sporten?
– I början tyckte jag inte att det var så kul, men tack vare att min storasyster spelade och min pappa coachade så fortsatte jag. Det var först när jag var tio–tolv år och vi började spela seriespel som det blev kul på riktigt.
 

På lite sikt vill jag komma ut och spela internationellt . Det vore jättecool att komma ända till WNBA.


Vad är det som får dig att ge dig ut även när kroppen värker och motivationen är noll?
– Just nu, minnena från landslagslägret i somras. Att det var så jädra kul, och jag har så höga mål och känner att det här verkligen är det här jag vill göra. Om jag varit sjuk eller borta en vecka så vill jag bara komma iväg och köra, köra, köra. Jag älskar verkligen basket.

Vad finns det för förutsättningar för att utöva din sport i Västerviks kommun?
– Det har varit jättemycket fram och tillbaka. När jag var yngre var vi ganska många på träningarna och fram till i våras hade vi ett lag, men fem stycken hoppade av helt plötsligt så vi var tvungna att dra oss ur serien. Men vi blev väldigt väl mottagna i Oskarshamn.

Vad har du för tips till den som vill bli lika vass som du?
– Ge aldrig upp även om du får motgångar, för de kommer. Försöka att se allt från den positiva sidan, och ge alltid hundra procent på träningarna.

Hur högt siktar du?
– Nu till höstlovet är det ett landslagsläger för U16 som jag satsar på att komma med till, och U16 EM nästa sommar. På lite sikt vill jag komma ut och spela internationellt . Det vore jättecool att komma ända till WNBA (amerikanska proffsligan reds. anm.).

Vad är du beredd att offra för att nå dit?
– Oj, det är jättesvårt att säga, men det känns som att jag redan satsar allt för att nå mina mål så jag kommer nog att klara det mesta.
 




Foto: Anders Steiner

EMIL ANDRAE
Ålder: 14 år.
Sport: Ishockey.
Meriter: Turneringar med Legacy global sports – en form av selectlag – i Riga och Moskva 2015 och Bratislava 2016. Smålands trupp till TV-pucken 2016

Minns du ditt första skridskoskär?
– Ja, när jag var liten ville jag vara som min tre år äldre storebror Carl och göra allt som han gjorde, så när han började spela ishockey fick jag följa med. I början fick jag nöja mig med att samla in puckar, men efter ett tag lät tränaren mig vara med.

Hur mycket tid lägger du på din sport?
– En vanlig skoldag, runt tre timmar. Har jag sovmorgon brukar jag köra ett styrkepass innan jag går till skolan, och efter skolan åker jag hem och äter innan jag kör ett ispass med laget. I somras jobbade jag på att bli lite tyngre, så jag ändrade mina matvanor och äter mer och oftare. Det har gett resultat. Jag har gått upp sju kilo, från 65 till 72.

När förstod du att du hade en fallenhet för ishockey? 
– När jag var runt tio år fick jag spela med de som var ett år äldre, och för två år sedan blev jag uttagen till WSI-turneringen och laget Sweden Selects dit 15 spelare från Sverige tas ut. 


Jag är beredd att offra en tandrad för att nå mina mål.


Vad är det som får dig att ge dig ut även när kroppen verkar och motivationen är noll?
– Att jag har höga krav på mig själv, och är beredd att göra allt för att nå de mål jag satt upp. Kör jag inte det där passet, trots att jag kanske inte känner för det, så blir det ännu svårare att ta mig dit jag vill.

Vad finns det för förutsättningar för att utöva din sport i Västerviks kommun?
– Bra, förutom att det har varit lite strul den senaste tiden på grund av vattenbristen, som gör att man inte kan spola isen så ofta. Men jag har som tur är fått träna med J20-laget.

Vad har du för tips till den som vill bli lika vass som du?
– Att försöka se till att alltid ha roligt med sporten. Även om man satsar seriöst och tränar hårt får man inte glömma bort att ha kul, för annars finns risken att man tröttnar.

Vad är du beredd att offra för att nå dina mål?
– Nästan vad som helst.

En tandrad?
– Javisst.


Text: Albin Wiberg
Foto: Anders Steiner