LANDET-STADEN-HAVET-LIVET

Hanna Tonek Bonnett och Ulf Kullin tar det bästa av två världar. Var dag.

Bo på den bedårande landsbygden och knega i stan, eller bo i stan med närhet till all tänkbar service och ta varje tillfälle som bjuds att åka ut på landet? Om du haft det goda omdömet att bosätta dig i Västerviks kommun, eller överväger att göra det, är det en smaksak vad du väljer. Ja, egentligen behöver du inte välja, för du får både och oavsett var du bor. Det är olika saker som drar, skilda livshändelser som styr.

För Hanna Tonek Bonnett var det två föräldrar boende i Västervik som fick henne att pausa sin karriär som internationellt firad designer och keramiker. Det är tre år sedan.

– Jag flyttade till London när jag slutade gymnasiet och blev kvar i 14 år. Jag hade precis fått jobb i SanFrancisco som ”silent designer” som anlitas när till exempel Jamie Oliver ska lansera en ny serie köksartiklar

– men mamma och pappa behövde mig så jag flyttade hem.

Allting gick bra och Hanna blev kvar.

– Det är först och främst naturen som hållit mig kvar. Närheten till havet, att kunna andas frisk luft och att kombinera naturupplevelser med träning och friluftsliv. Jag vandrar, spinger, cyklar… Här kan man paddla ut i spegelblankt vatten och vara helt ensam i skärgården, simma ut till en ö, eller ta cykeln till Mörtfors eller Vråka kafé.

När jag bodde i England saknade jag allt det här väldigt mycket, och jag insåg hur viktigt det är för mig när jag flyttade hem. I dag jobbar Hanna som creative art director på reklambyrån LindströmRömbo, ett jobb som till stor del kan skötas digitalt på distans från en kobbe eller en vacker utsiktsplats någonstans likaväl som från kontoret.

– När jag flyttade tillbaka tänkte jag att jag ville hitta ett litet hus på landet dit jag kunde åka. Det tar bara 15–20 minuter från Västervik så är du en bra bit ut på landet, och det är ingenting om man kommer från en storstad där man är van att lägga 40 minuter på att ta sig till och från jobbet varje dag. Men så fick vi möjlighet att köpa mitt barndomshem av mina föräldrar, som ligger nära Amerikaområdet i utkanten av Västervik. Jag har alltid känt närheten till landet här, med Gertrudsvik, Maren, Tjustleden och väldigt mycket fin natur som man snabbt kan ta sig ut till.

Det är först och främst naturen som hållit mig kvar. Närheten till havet, att kunna andas frisk luft och att kombinera naturupplevelser med träning och friluftsliv. 

Väldigt mycket fin natur har Ulf Kullin bara han kliver ut genom ytterdörren. Sedan fyra år tillbaka är naturreservatet Björkö i Tjust norra skärgård hans fasta punkt i tillvaron. Där bor han med sin familj.

Fram till nyligen pendlade han in till Gamleby och jobbet som rektor på Gamleby folkhögskola, och från och med nu kommunstyrelsens förvaltningschef i Västervik.

– För mig är Västerviks kommun en enhet, en landsbygdskommun med både stad, land och skärgård, men jag märker när jag pratar med folk att många här har tänket stad/landsbygd.

Har du något bra förslag på hur man ska ena kommunen?

– Vill man skapa en bestående förändring tror jag att en viktig nyckel är att gå in och stödja kollektiva kommunikationer till landsbygden och i synnerhet skärgården i kanske tio år, så att man skapar kontinuitet och kan locka folk att flytta ut permanent i skärgården. Många vill bo som oss,

och i dag finns det tekniska förutsättningar att jobba nästan var som helst, men utbyggnaden av kommunikationer har inte hängt med. På vilket sätt tar du del av staden?

– Jag känner mig väldigt hemma både i Gamleby och Västervik. Förutom jobb åker vi in och går på bio, går ut och äter eller bara är. Som inflyttare har jag inte med mig värderingarna eller upplevelserna som delar upp stad och landsbygd. Jag har inte med det i min ryggsäck och vill inte packa ner det i den heller. Ibland är det bra att vara i tätbebyggelse och ibland är det bra att vara på landsbygden.

 

Text ALBIN WIBERG