365 Bloggen

Uppe i norra Hallingeberg ligger en gammal vattensåg. Vid bäcken mellan Södersjön och Hunsalasjön som här bildar ett litet fall.

Det är inget stort och mäktigt vattenfall som varit drivkraften genom decennier men stort nog att genom ”underfall” driva det stora vattenhjulet runt och alstra energi.

Vattenhjulet hade snurrat runt och producerat energi i många år innan den nyare tids energiformer kom fram och blev tagna i bruk. Vattenhjulet var drivkraften fram till omkring 1948 då det havererade, och då var det slut med vattensågsepoken vid Oxebo.

I Hulthorva har man haft som tradition att sätta upp och tända en kolmila, en slags mila som hettar upp ved med begränsad syretillförsel och på så vis tillverka träkol.

Under kulturdagen i Hulthorva fylls milan med 30–35 kubikmeter lövved för att sedan tändas och under 4–5 dygn förbrännas till kol. När milan väl är tänd täpps luftkanalen till för att sedan regleras från botten av milan. Det är lite av en konst att hålla elden på rätt nivå för att inte riskera att hela milan fattar eld. Därför krävs det övervakning dygnet runt.

Under kulturdagen kan man köpa med sig en säck med lokaltillverkad grillkol av högsta kvalité.

Spårö båk ligger på ön Spårö i Tjust skärgård. Båken ritades av Carl Fredrik Adelcrantz. Inspirerad av en fyr Carl sett i Neapeltrakten, ritade han en byggnad med kvadratiskt plan under ett svängt toppigt tak och från det skapades båken på Spårö.

Spårö båk byggdes 1776–1777 och har ansetts av många, bland andra Evert Taube, vara ett av ostkustens vackraste sjömärken. Båken är 25 meter hög och har 2 meter tjocka murar i botten. Den står på toppen av det 34 meter höga Spåröberget.

Båken uppfördes för att underlätta inseglingen till Västervik. Genom luckor i takets östra sida stack man vid nattetid och olämpligt väder ut järnkorgar med brinnande tjärved. På detta sätt användes Spårö båk fram till 1884. 1925 slog blixten ner i båken och antände spåntaket, som därefter byttes mot ett plåttak. Idag är Spårö ett populärt utflyktsmål och skärgårdens mest kända landmärke.

Garpedansberget ligger i Gamleby och är 70 meter högt. Här finns en spännande skulpturstig med 87 stycken fantasivarelser.

Konstnären Jan Pol Jerzy Przybyl har skapat konst längs en 300 meter lång bergvägg. Längs med bergväggen finns skulpturer som föreställer figurer hämtade från lokala sägner med troll, nymfer, tomtar, lindormar, älvor och drakar.

Väl uppe på toppen finns flera utkiksplatser och ett lusthus med en vy ut över Gamleby och Gamlebyviken. Bra plats att stanna till och äta medhavd fika.

Med appen Västervik Stories kan du genom telefonen uppleva en digital guidning längs hela skulpturstigen. Klicka bara på ”Den årliga trollfesten” och följ med på en spännande promenad upp till toppen.

Vill du läsa mer om Berget? Klicka på några av länkarna här nedan:

www.gamleby.se/garpedansberget

www.gamleby.se/skulpturparken

www.gamleby.se/lusthuset

www.gamleby.se/megadans

Gamlebys trekantiga gamla torg med kullersten och gatstensbeläggning är ett av få trekantiga torg i Sverige.

På torget står också en Pagod telefonkiosk. Den oreglerade och fritt framväxta bebyggelse som trängs runt torget och Gamlebyån återspeglar en situation som sannolikt varit rådande sedan medeltiden.

På torget finns bland annat flera matställen som restaurang, pizzeria och byfik och antikbutik samt en järnhandel med stort sortiment.

Glashyttan som också kallas Lilla Återbruket ligger i radbyn Vråka utanför Edsbruk.

Genom traditionella metoder omformas här gammalt returglas till nya konst- och bruksföremål.
Råvaran är engångsglas, såsom burkar, flaskor och fönsterglas. Burkar och flaskor omformas på ett hantverksmässigt sätt i gasolugnar vilket lämnar botten intakt samtidigt som resten av glaset formas om och oftast får en ny färg. Gammalt glas smälts ner för att sedan bli till nya produkter. Allt glas är handdrivet med ingraverad signatur. I butiken kan du även köpa andra produkter som tillverkats genom återbruk.

När inlandsisen började smälta kring 8 000 år f.Kr. höjdes vattennivån och Östersjön, som från börjar var en sötvattensjö, svämmade över och fick det lite mer okända namnet Littorinahavet.

Cirka 500 år f.Kr. sträckte sig havet en bra bit upp på det vi idag kallar land. Stenarna, som vi kallar för Littorinas stenar, har under vattnet slipats och rundats genom friktion av vågrörelserna. Idag ligger de utbredda på ett stort område som ett stort stentorg.

Beroende på vart i klapperstensfältet man står så är stenarnas storlek olika. Till en början är stenarna väldigt små och polerade, troligtvis där havskanten en gång var, och ju längre bort man går desto större och ojämna stenar, troligtvis på grund av ett större djup.

Stenklapperfältet ligger vid Hornåsen, väster om Hästhagssjön på Hornslandet i Västervik.

På vägen mellan Odensvi och Blackstad finns en häftig klippblocksformation som kallas Hängesten. Stenen har fått sin formation och minst sagt märkliga plats från istiden.

Hängesten ligger utanför Karrum i Odensvi och är en del av Tjustleden. Det är enkelt att ta sig till stenen med bil. För att ta dig dit åker du på vägen mellan Odensvi -Blackstad och vid byn Karrum svänger du ner på en grusväg i den skarpa kurvan mellan en gammal ladugård  som står precis vid vägen och ett stort vitt boningshus. Höger ner om du kommer från Odensvi.

Hängesten ligger längs Tjustleden, etapp 6. Läs mer om den här.

 

Gladhammars gruvor tillhör de äldsta i landet.

Vid arkeologiska undersökningar 2009–2011 har man funnit att någon form av brytning och metallhantering har funnits så tidigt som på 1100-talet.

På plats finns information om gruvornas historia och en plats att fika på och se på utsikten. Det finns en kortare vandringsled som går förbi gruvorna och ner till sjön.

I ett berg utanför Ukna ligger Stenebo storgruva.

Gruvans historia går tillbaka till mitten av 1600-talet. Gruvan ligger på ett berg som består av hälleflintgneis med övergångar till grå och svart hälleflinta. Malmen beskrivs som fattig, men tillgången stor och brytningen enkel. Gruvan är 90 meter djup.

Genom århundradena gick det upp och ner för järnbrytningen men natten den 17 juni 1875 inträffade ett ras. Då hade gruvan drivits hårt under några år och säkerheten satts åt sidan. Lyckligtvis omkom inga gruvarbetare, men raset blev slutet för gruvan.

Vid ett besök, tänk på att packa med oömma kläder och bra, vattentäta skor samt ficklampa. Det går att gå upprätt i gruvgången men det är trångt.

Stort träd av sorten blodbok i Edsbruk vid kaféet Konst & Fika.

Besökare till kaféet och  arborister säger att det måste vara den vackraste blodboken i Sverige. Trädet har grova genar som har fått växa fritt.

Trädet har blivit EdsBruk Herrgårds vårdträd sedan det planterades.
Herrgården byggdes i slutet av 1700-talet, trädets ålder är ej verifierat men uppskattas till närmare 150–200 år.

I Tjusts mellersta skärgård utanför Loftahammar ligger Rågö. Här finns ett naturreservat i innerskärgården med sandstrand, klippbad och vandringsleder.

Den sommaröppna restaurangen serverar lokala delikatesser. Ön har en liten skärgårdsby, Rågöbyns servering, vandrarhem samt Tjust skärgårds arbetslivsmuseum med utställningar om skärgården. Det finns dessutom tre stugor att hyra med totalt 24 bäddar. Här finns också föreningen Tjust Allmogebåtar med sin båtsamling och båtverkstad.

Varje år i juli månad firas Rågödagen, en festdag för hela familjen i hampans och trätjärans tecken.

Du tar dig till Rågö med egen båt och sommartid går reguljära turer från Loftahammar. Det går också att beställa skärgårdstaxi från Loftahammar.