365 Bloggen

Stugorna som förr var bostäder åt båtsmännen finns beläget i en gränd med mycket växtlighet och en egen kryddträdgård. De har ett centralt läge med närhet till Västerviks centrum och skärgårdsterminalen.

Båtsmansstugorna byggdes på 1700-talet som bostäder åt båtsmännen i Tjusts båtsmanskompani. De små röda stugorna omges av träd och blommor som skapar en rofylld atmosfär. Här går det att besöka kaféet, bo i stugorna över natten eller bara vandra längs med grusgången förbi stugorna.

På vägen mellan Odensvi och Blackstad finns en klippblocksformation som kallas Hängesten.

Hängesten ligger utanför Karrum i Odensvi och är en del av Tjustleden. Det går att ta sig till stenen med bil. Stenen har fått sin formation och märkliga plats från istiden.

Gladhammars gruvor tillhör de äldsta i landet.

Vid arkeologiska undersökningar 2009–2011 har man funnit att någon form av brytning och metallhantering har funnits så tidigt som på 1100-talet.

På plats finns information om gruvornas historia och fikaplats. Det finns en kortare vandringsled som går förbi gruvorna och ner till sjön.

Casimirsborg är ett unikt område med en obruten tidsaxel från sten- och bronsålder via medeltid och empir till idag.

Det ligger söder om Gamleby vid Gamlebyviken. Här finns slottet som byggdes 1829, i stilren Tjustempire, med sina originalgolv och tapeter. Delar av ett kastell (stenhus) från 1300-talet är inbyggt i huset, innehållande bland annat en fängelsehåla. Herrgården är från 1600-talet. Framför slottet ligger Sjöpaviljongen, klassificerad av Riksantikvarieämbetet som riksintresse.

Huvudbyggnaden innehåller en paradvåning med en stor salong på cirka 100 kvm. Kapellet i nygotisk stil är Sveriges andra miljö i denna stil. År 1809 brann herrgården och 1829 byggde arkitekt Uppman och byggmästare Jonsson det nuvarande slottet på uppdrag av Sophie och Gustaf Lewenhaupt. Efter Sophies död 1850, gick godset ur släkten Lewenhaupts ägo.

Sommartid går det att få guidade visningar av bronsåldersområdet och slottet. Det finns också möjlighet till egen rundvandring med läsplatta.

I ett berg utanför Ukna ligger Stenebo storgruva.

Gruvans historia går tillbaka till mitten av 1600-talet. Gruvan ligger på ett berg som består av hälleflintgneis med övergångar till grå och svart hälleflinta. Malmen beskrivs som fattig, men tillgången stor och brytningen enkel. Gruvan är 90 meter djup.

Genom århundradena gick det upp och ner för järnbrytningen men natten den 17 juni 1875 inträffade ett ras. Då hade gruvan drivits hårt under några år och säkerheten satts åt sidan. Lyckligtvis omkom inga gruvarbetare, men raset blev slutet för gruvan.

Vid ett besök, tänk på att packa med oömma kläder och bra, vattentäta skor samt ficklampa. Det går att gå upprätt i gruvgången men det är trångt.

Stort träd av sorten blodbok i Edsbruk vid kaféet Konst & Fika.

Besökare till kaféet och  arborister säger att det måste vara den vackraste blodboken i Sverige. Trädet har grova genar som har fått växa fritt.

Trädet har blivit EdsBruk Herrgårds vårdträd sedan det planterades.
Herrgården byggdes i slutet av 1700-talet, trädets ålder är ej verifierat men uppskattas till närmare 150–200 år.

Uppe i norra Hallingeberg ligger en gammal vattensåg. Vid bäcken mellan Södersjön och Hunsalasjön som här bildar ett litet fall.

Det är inget stort och mäktigt vattenfall som varit drivkraften genom decennier men stort nog att genom ”underfall” driva det stora vattenhjulet runt och alstra energi.

Vattenhjulet hade snurrat runt och producerat energi i många år innan den nyare tids energiformer kom fram och blev tagna i bruk. Vattenhjulet var drivkraften fram till omkring 1948 då det havererade, och då var det slut med vattensågsepoken vid Oxebo.

I Hulthorva har man haft som tradition att sätta upp och tända en kolmila, en slags mila som hettar upp ved med begränsad syretillförsel och på så vis tillverka träkol.

Under kulturdagen i Hulthorva fylls milan med 30–35 kubikmeter lövved för att sedan tändas och under 4–5 dygn förbrännas till kol. När milan väl är tänd täpps luftkanalen till för att sedan regleras från botten av milan. Det är lite av en konst att hålla elden på rätt nivå för att inte riskera att hela milan fattar eld. Därför krävs det övervakning dygnet runt.

Spårö båk ligger på ön Spårö i Tjust skärgård. Båken ritades av Carl Fredrik Adelcrantz. Inspirerad av en fyr Carl sett i Neapeltrakten, ritade han en byggnad med kvadratiskt plan under ett svängt toppigt tak och från det skapades båken på Spårö.

Spårö båk byggdes 1776–1777 och har ansetts av många, bland andra Evert Taube, vara ett av ostkustens vackraste sjömärken. Båken är 25 meter hög och har 2 meter tjocka murar i botten. Den står på toppen av det 34 meter höga Spåröberget.

Båken uppfördes för att underlätta inseglingen till Västervik. Genom luckor i takets östra sida stack man vid nattetid och olämpligt väder ut järnkorgar med brinnande tjärved. På detta sätt användes Spårö båk fram till 1884. 1925 slog blixten ner i båken och antände spåntaket, som därefter byttes mot ett plåttak. Idag är Spårö ett populärt utflyktsmål.

Garpedansberget ligger i Gamleby och är 80 meter högt. Här finns en spännande skulpturstig med 87 stycken fantasivarelser.

Konstnären Jan Pol Jerzy Przybyl har skapat konst längs en 300 meter lång bergvägg. Längs med bergväggen finns skulpturer som föreställer figurer hämtade från lokala sägner med troll, nymfer, tomtar, lindormar, älvor och drakar.

Väl uppe på toppen finns flera utkiksplatser och ett lusthus med en vy ut över Gamleby och Gamlebyviken. Bra plats att stanna till och äta medhavd fika.

Gamlebys trekantiga torg med kullersten och gatstensbeläggning är en av få trekantiga torg i Sverige.

På torget står också en Pagod telefonkiosk. Den oreglerade och fritt framväxta bebyggelse som trängs runt torget och Gamlebyån återspeglar en situation som sannolikt varit rådande sedan medeltiden.

På torget finns bland annat second hand-butiker och flera matställen.

Glashyttan som också kallas Lilla Återbruket ligger i radbyn Vråka utanför Edsbruk.

Genom traditionella metoder omformas här gammalt returglas till nya konst- och bruksföremål.
Råvaran är engångsglas, såsom burkar, flaskor och fönsterglas. Burkar och flaskor omformas på ett hantverksmässigt sätt i gasolugnar vilket lämnar botten intakt samtidigt som resten av glaset formas om och oftast får en ny färg. Gammalt glas smälts ner för att sedan bli till nya produkter. Allt glas är handdrivet med ingraverad signatur. I butiken kan du även köpa andra produkter som tillverkats genom återbruk.

Ugnarna är vanligtvis igång på vardagar mellan 11 och 15 under Återbrukets öppettider, sommartid. Det går också att ringa Återbruket i förväg och kolla om tillverkningen är igång.

Vid Sankta Gertruds kyrka i Västervik ligger Aspagården, en av Västerviks äldst bevarade gårdsmiljöer.

Butiken erbjuder handdrejade bruksföremål, konstgods och inredningsdetaljer. Ägaren Kerstin kan visa runt på gården och berättar gärna om dess historia.

Huset närmast kyrkan är ett tvåvåningshus som är byggt redan före 1677. Det finns ytterligare två hus från 1700-talet på tomten.

Wimmerströmska gården är fylld av historia om Stina Wimmerström.

I ett 1700-tals hus finns på det övre planet en lägenhet, ett komplett bevarat hem med en stor samling intressanta föremål. Hemmet ser ut precis som när Stina Wimmerström bodde där.

Wimmerströmska gården öppnades sommaren 2001 för första gången för allmänheten. Under guidade visningar får besökarna höra berättelsen om denna unika kvinna som under sin livstid samlade på sig bland annat porslin, keramik, kläder, antika möbler, broderier och konstverk. Under sommaren sker visningar av våningen. Visningar även bokas per telefon.

Under sommaren arrangeras flera konstutställningar på Galleri Wimmerström.

Visningar kl. 13.00, 14.00 och 15.00 varje onsdag, torsdag och fredag (ej fredag den 13 juli).

Varje visning tar ca. 1 timme.

När Västervik grundades på sin nuvarande plats år 1433 av Erik av Pommern fick invånarna fyra skattefria år, det första för att bygga Sankta Gertruds kyrka. Kyrkan är öppen för allmänheten sommartid.

Gudstjänster hölls i kyrkan i nästan 500 år, då den sista högmässan hölls på domsöndagen 1905. Den 1:a advent samma år invigdes Västerviks nya kyrkan, Sankt Petri. Efter detta användes Sankta Gertrud bland annat som spannmålsmagasin under första världskriget. Under hungerkravallerna 1917 stormade svältande Västerviksbor kyrkan enbart för att upptäcka att spannmålen grott och inte längre gick att använda.

Så småningom uppstod tanken på att återupprätta kyrkan som gudstjänstlokal och den 18 juni 1933 återinvigdes Sankta Gertruds kyrka. Kyrkans ursprungliga torn förstördes genom ett blixtnedslag under pågående gudstjänst 1762 och ersattes på 1780-talet av det nuvarande, ritat av den berömde arkitekten Carl Fredrik Adelchrantz. Bland kyrkans värdefulla inventarier märks en Wisteniusorgel från 1743 som anses vara en av Sveriges mest värdefulla orglar.

Sankt Petri Kyrka är en av Västerviks två kyrkor. Kyrkan är öppen året runt och här anordnats många musikaliska arrangemang.

Mellan 1903 och 1905 byggdes Sankt Petri kyrka, arkitekt är A.E Melander, som även har ritat Västerviks stationshus. Kostnaden för kyrkan med de väldiga terrasserna var 380 000 SEK. Dopfunten tillverkades vid Gusums bruk 1664. Två förnämliga orglar, en Åerman och Lundorgel från 1905 när kyrkan var ny och en Marcussen och Sonorgel som invigdes 1968 i samband med en renovering av kyrkan, svarar för de musikaliska klangerna i kyrkan.

När inlandsisen började smälta kring 8000 år f.Kr. höjdes vattennivån och Östersjön, som från börjar var en sötvattensjö, svämmade över och fick det lite mer okända namnet Littorinahavet.

Cirka 500 år f.Kr. sträckte sig havet en bra bit upp på det vi idag kallar land. Stenarna, som vi kallar för Littorinas stenar, har under vattnet slipats och rundats genom friktion av vågrörelserna. Idag ligger de utbredda på ett stort område som ett stort stentorg.

Beroende på vart i klapperstensfältet man står så är stenarnas storlek olika. Till en början är stenarna väldigt små och polerade, troligtvis där havskanten en gång var, och ju längre bort man går desto större och ojämna stenar, troligtvis på grund av ett större djup.

Stenklapperfältet ligger vid Hornåsen, väster om Hästhagasjön på Hornslandet i Västervik.

Stöperiet ligger på väg ut mot Gränsö i en gammal byggnad från 1900-talet. Det är ett litet familjeägt företag.

Både butiken och verkstaden ligger i samma lokal, så går det att få se hur stöpningen av ljus går till på gammeldags vis. Alla ljus stöps för hand och är gjorda av högkvalitativ stearinblandning med bra vekar.

Det går att boka visningar för grupper om minst 15 personer. För företag och grupper på 10–40 personer finns ljusstöpningskvällar att boka. Då får alla stöpa ett tregrensljus och fyra raka ljus under ledning av familjen. Ljusen får sedan tas med hem.

Butiken ligger längs med E22:an norr om Västervik. Här gör ägaren Ricky konst av drivved och återvunnet material som samlats in vid fiskeläger och sjöbodar.

Allt är skapat från grunden och samlats in av Ricky själv. Hans alster är i huvudsak olika sjöbodstavlor och sjöbodar men även fåglar och fiskar med temat humor och fantasi.
Försäljningen av Rickys produkter finns också vid café Kårtorp utanför Valdemarsvik.