Vi fortsätter med vårt tema Folkliv där vi tittar på människobristen i Västerviks kommun och vilka utmaningar och möjligheter vi står inför. Jörgen Jonsson är Gymnasie- och vuxenutbildningschef på Västerviks Gymnasium. En slags rektorernas rektor som bär ansvar för ungdomars sista utbildningspost innan vuxenlivet. Han tycker det är viktigt att ungdomarna känner att Västervik är bra längs hela uppväxten. Då vill de stanna kvar. Eller komma tillbaka.

Vad är din bild av hur avgångselever på Västerviks Gymnasium tänker sin framtid här i kommunen?

Det är nog en stor spridning. Många av oss som växte upp här tänkte nog att ”Västervik har jag gjort nu och nu ska jag ut i vida världen”. Så drabbas man av livet på olika sätt. Man vet ju inte när man är 15 eller 20 år vad man kommer att möta och få för andra referensramar när man blir äldre. Det är ju lätt att tänka storstad och världen. Sen har man varit iväg ett tag och kanske skaffat barn och då är det ju inte jaget som är i centrum längre, utan då tänker man vad som är bäst för ens egna barn och då blir kanske Västervik och ens föräldrar återigen viktigare. Vi måste jobba mycket på att skapa den där upplevelsen att Västervik är bra. Det bär man ju med sig om skolan är trygg, om det finns bra idrottsföreningar, bra kulturskola och så vidare.

Vad saknar Västervik?

Vinnarna i Sverige är ju just nu universitets- och högskole-orterna. Nu har ju vi Campus som öppnar upp möjligheterna. Alla som vill plugga, oavsett om det är kortare yrkeshögskolor eller längre akademiska utbildningar, vill ju inte sticka iväg. Då finns den möjligheten att stanna utifrån de skäl man har att vilja eller måste vara kvar. Möjligheten till högre utbildning är helt avgörande.

Statistik visar att Västervikare är alltmer bildade. Är det ett resultat av en naturlig utveckling eller helt enkelt att kommunen har ett så bra utbildningsväsende längs hela kedjan?

Det sista vill vi ju tro, men är det nog flera faktorer. Det är en allmän samhällsutveckling och det har länge varit ett önskemål på nationell politisk nivå att fler skall ha så mycket utbildning som det någonsin går, oavsett partifärg. Tittar man hos oss så är det ungefär 80 procent av eleverna som tar examen inom tre år.  När jag gick på gymnasiet så var det ju flera som avslutade sina studier efter högstadiet och idag hade det blivit en orosanmälan om någon inte vill läsa på gymnasiet. Gymnasieskolan är ju frivillig, men i praktiken är den ju inte det. Det är väl en allmän utveckling att eftergymnasial utbildning krävs för att klara jobb.

Allt går ju i trender. Så även utbildning och jobb. Vad är det som trendar på gymnasiet just nu?

Det ser vi i hela gymnasiesverige att väldigt många skall gå Ekonomi – eller Samhällsprogrammet, ja högskoleförberedande program över huvud taget. Här har vi den stora utmaningen i hela Sverige avseende matchning av kompetens för vi skulle behöva ha det omvända i ganska många år för att klara vård och omsorg och hela industrisektorn.

Vad eller vem kan få vård och industri att återigen bli populärt och prestigefullt att söka?

TV-serier, influensers och en massa olika saker påverkar vad det innebär att vara en lyckad och framgångsrik människa. Både unga och äldre speglar sig mycket i olika typer av sociala medier som ju är en fake-värld. Det är ju aldrig någon som lägger ut när man har magsjuka eller äter falukorv. Utan det är mer rosévin i motljus och att man renoverat sitt hus och är framgångsrik. Då inbillar man sig att för att bli lycklig så måste jag bli jurist eller jobba inom finans. Men vi vet ju att det finns många vägar till mänsklig lycka. Och vi måste verkligen jobba med att få ungdomar till att välja yrkesprogrammen. Det har gjorts olika satsningar nationellt och lokalt där man mer styr åt den riktningen. Samtidigt styrs det av politiska beslut där man inte är beredd att gå in och berätta vad som är bäst för individens bästa. Vi är världens mest sekulariserade och individualiserade land där det är svårt att gå in på individnivå och styra någon åt ett håll som kanske är bäst för samhället.

Tar skolan upp att en människa är värd mer än sitt jobb?

Skolan har ju två huvuduppdrag. Det ena är utbildning och det andra är värdegrundsuppdraget. När vi på gymnasiet informerar åttor och nior så är vi noga med att påpeka att alla utbildningar hos oss är viktiga och att alla jobb behövs. Aktiebolaget Sverige har ju en utmaning i att om tio år kommer det att saknas 150 000 människor för att klar behovet inom offentlig och privat sektor. De finns inte idag. Och så har vi Försvarsmakten som inom tio år beräknas behöva 80-90 000 människor.

Du är ju lite av gymnasieungdomars headcoach för framtiden. Vilket är det vanligaste råd du ger?

Att inte välja det kompisar väljer. Man ska lyssna på mamma och pappa då det ofta är väldigt kloka. Samtidigt ska man inte vara rädd för att säga emot sina föräldrar. Det är inte de som skall plugga, det är ju eleven. Jag har sett massa exempel på när det inte blir bra när mamma och pappa har valt. Livet är inte kört om man jag inte få A i alla ämnen på gymnasiet eller inte blir jurist.

Sverige och också Västervik har ju en kompetensmässig utmaning. Både nu och i framtiden. Har du som gymnasie- och vuxenutbildningschef tillförsikt i att vi fyller på kompetens i de depåer som behövs?

Vi har inget alternativ. Tittar man historiskt sedan vi var jägare och samlare så har vi klarat av allting. Vi måste göra en del omtag och kan inte hålla fast vid de här benhårda tagen kring arbetskraftsinvandring där man måste tjäna 27 000 kronor för att få stanna i Sverige. Det finns intressanta lösningar där vi kan tänka på helt nya sätt. Vi i den kommunala världen måste tänka ännu mer kring livslångt lärande och förändringsinnovation och inte tänka som vi alltid har gjort.

Finns det en vilja till det?

Jag vet att det i den politiska ledningen i Västervik finns en öppenhet för de här tankarna och diskussionerna. Att man vill pröva alla tänkbara vägar. Vi har exempelvis vårt lokala Windys som har ett stort behov av arbetskraft och där har vi levererat finsnickare från vårt hantverksprogram. Den utbildningen är ju i princip på väg ut ur gymnasieskolan. Vi bygger ju på med vuxenutbildning och de kommer att vara i samma undervisningslokaler som våra ungdomar. Vi försöker att jobba med den kombinationen så gott det går. Vi har också sådana exempel på restaurang och livsmedelsprogrammet där näringen har ett enormt behov. Vuxenutbildningen är ju mycket flexibel för den ska ju styras mycket mer direkt utefter samhällets och individens behov. I dialog med politik och näringsliv försöker ju vi hitta de utbildningar som behövs.